Guten Tag!
Letzte Wochenende bin ich bei die Jahrestagung der Jünge Grüne Partei Schwedens gewesen. Da habe ich viele guten freunden wieder gesehen, Politik diskutieren und mit die anderen 150 personen politisches und organisatorisches sachen entschlossen.
Die junge Grünen sind so echt cool, damals sie auch Gästen der anderens Europeisches Grünen partei haben. Und ich habe klar Deutsch gesprochen. Ich kann nicht so gut Deutsch reden oder schreiben, aber ich mag die Sprache so viel. Mit den drei Gästen aus Österreich habe ich denn Politik, schule und sprachen diskutieren, und ich habe sie auch etwas versprochen. Ich will meinen blog auch auf Deutsch schreiben, so dass anderen leute die blog lesen kann. Nach das Sprechen war ich so froh!
So, jetzt schreibe ich auf Deutsch. Mittwoch, in nur zwei Tage, fange ich mit meiner Projekt an: ich will ohne Emission für 40 Tage leben. Kein Auto, kein Buss benutzen, nur schwedish Essen essen, kein Plaste oder Papier benutzen - Und die effekt von Strom will ich kompensieren.
Heute habe ich erstmals Angst. Will ich alle Nährstoff kriegen?
Ich hoffe dass ich genug Energi und Inspiration haben, dass ich zwei oder drei mal pro Woche auf Deutsch schreiben kann.
Auf Wiedersehen!
måndag 20 februari 2012
2 dagar kvar - Skräck!
Hej!
Nu är jag rädd. För första gången sedan idén om 40 Dagar, är jag rädd. Jag har haft nästan 2 månader att förbereda mig, och nu känns det bråttom. Jag har inte löst tvätt-problemet helt, ännu, trots mina försök att göra tvättmedel. Och jag vet inte om salt till tandborstning faktiskt håller mina tänder rena - det är en chansning.
Kommer jag få i mig all näring jag behöver? Hur ofta måste jag handla?
Idag insåg jag också tidsaspekten. Att laga mat tar längre tid. Förbereda mycket mer mat.
Att ta mig någonstans tar betydligt längre tid, att tvätta mig själv tar längre tid, att tvätta mina kläder tar betydligt längre tid. Min kropp vill mest utbrista: "HERREGUD, vad jag har gett mig in på?"
Speciellt en dag som den här, när cykeln har punktering. Över en 6-dagarsperiod ska jag cykla en sträcka på 64 mil, 10 gånger längre än jag någonsin cyklat. 10 gånger. En klump fastnar i magen, och jag känner att det är ruskigt långt. 40 Dagar - Inga Utsläpp, är en upplevelse som förändrar mig. Men för första gången skrämmer den mig.
Nu är jag rädd. För första gången sedan idén om 40 Dagar, är jag rädd. Jag har haft nästan 2 månader att förbereda mig, och nu känns det bråttom. Jag har inte löst tvätt-problemet helt, ännu, trots mina försök att göra tvättmedel. Och jag vet inte om salt till tandborstning faktiskt håller mina tänder rena - det är en chansning.
Kommer jag få i mig all näring jag behöver? Hur ofta måste jag handla?
Idag insåg jag också tidsaspekten. Att laga mat tar längre tid. Förbereda mycket mer mat.
Att ta mig någonstans tar betydligt längre tid, att tvätta mig själv tar längre tid, att tvätta mina kläder tar betydligt längre tid. Min kropp vill mest utbrista: "HERREGUD, vad jag har gett mig in på?"
Speciellt en dag som den här, när cykeln har punktering. Över en 6-dagarsperiod ska jag cykla en sträcka på 64 mil, 10 gånger längre än jag någonsin cyklat. 10 gånger. En klump fastnar i magen, och jag känner att det är ruskigt långt. 40 Dagar - Inga Utsläpp, är en upplevelse som förändrar mig. Men för första gången skrämmer den mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)