Glädjen i att blogga i solskenet!

Hej!

En fantastisk känsla fyller min kropp. Jag ligger på min mysiga filt, med spanskböcker i högsta hugg och solskenet som följeslagare. Kan det bli bättre?

Det är riktigt varmt i luften och solen värmer ännu mer. En sval sommarbris rufsar till mitt hår ibland. Figuren här intill beskriver bra hur jag mår inombords: riktigt ordentligt glad att våren äntligen är här!

Jag ska återgå till mina spanskböcker och njuta av den perfekta värmen.

"Not even the most hardcore environmentalist", Hans Rosling Says

The other day I watched this video from a speech given by swedish statistician Hans Rosling. I've had a debate about the content of this video with teachers in school, so I actually had to watch it.

Hans Rosling claims that the washmachine made people's lives so much easier so that they could make time to read for their children, for example. From what I've learned it works the other way. The amount of time spent on washing laundry is as much 2012 as it was 1930 when washing machines were not very common. Today, we simply wash more, and more often than we did before. In the end, laundry still takes its fair share of time in our lives. In Science this is called The Rebound Effect about which you might read here (Swedish) & here (English).

Fun fact was when he gave a lecture to his environmental-students, who all claimed to be very aware etc. Some of them said they never used cars - but none of them, not even one of the most hardcore environmentalists, said they didn't use a washing machine.

So, Here I am, Hans Rosling.

I'm a hardcore environmentalist. I wash my laundry by hand. And the amount of time I use is about the same as if I'd use a washing machine.

Cykelturen genom en mörk skogsdunge

Heej!

Jag önskar att jag hade en bild för det här. En bild jag hade kunnat förmedla till hela världen.

Ikväll cyklade jag in till Göteborg för att gå på Naturskyddsföreningens Inspirationskväll 
och lyssnade på smarta Svante Axelsson. Efter fika, mingel och bra samtal, bestämde jag mig för att börja den 15 km långa cykelfärden tillbaka till Wendelsberg - klockan var mycket, och det tar en stund att ta sig hem.

Min kropp var slut efter dagen, och orkade inte riktigt lika mycket som igår. Uppför. Nedför. Brant uppför. Snö, is och glatt underlag. Väl ute på asfalt mellan Delsjömotet och Mölnlycke tittar jag upp och möts av den mest spektakulära bild. Jag cyklar på en väg som slingrar sig fram med mörka, lövlösa träd på båda sidor. Det finns inget ljus förutom min lilla cykellampa - men det är inte mörkt. Himlen var fyllt med ljust blåa stjärnor och en nästan full måne som skänkte ljus åt hela landskapet. Snön på marken bland träden reflekterade ljuset och skapade en kuslig men ändå magisk bild, som taget från ett fotografi.

I allt det där cyklar jag. Min tunga andning bilder stora rökmoln, och jag inser att det här projektet tar mig på äventyr jag aldrig någonsin upplevt annars. Det är lite opraktiskt att cykla 1h istället för att ta bussen på 25 minuter, att frysa så mycket som jag gör. Men det jag får uppleva i gengäld är så mycket mer värt.

40 Dagar - Inga Utsläpp förändrar mig. Och då har jag inte ens börjat.