Och varför 40 dagar?
Det finns flera olika anledningar till att jag började med det här projektet. Och konstigt nog hittar jag fler ju längre jag jobbar med det. Men de 40 dagarna är lättare att svara på. Den kristna fastehögtiden börjar den 22 februari 2012 och pågår i 40 dagar (egentligen 46) fram till början av april. Det är en lagom period, och den är också starkt religiöst förknippat med att ge upp delar av sitt liv.
Så varför gör jag det här projektet då?
- Min Egen Skuld - Jag är ansvarig för utsläpp, jag är del av problemet
- Vart kommer allt ifrån? - Funderat på datorsladdar, kuddar eller lampor?
- Youth 4 Eco-Justice - Göra ett projekt i min hemmiljö, min kontext
- Säsongsbaserat ätande - Stora hejarop... För att inse att jag inte har en aning
En stor och bidragande anledning är mitt dåliga samvete. Det är inte så konstigt, egentligen. Jag lever ett studentliv i en välfärdsstat, jag har tillräckligt för att klara mig varje månad och mer därtill. Går mina kläder sönder, köper jag nya. Är jag hungrig lagar jag mat. Är jag sugen på någonting speciellt kan jag välja o vraka mellan produkter ifrån hela världen. Ett ganska vanligt liv.
Stora delar av mitt engagemang handlar om klimat och miljö. Jag pratar om det med vänner, diskuterar lösningar kring fikabord, håller föredrag och är involverad i konferenser, grupper och nätverk där människor jobbar för ett bättre klimat. Då känns det jävligt jobbigt att vara del av problemet.
Medel-Svensson släpper ut ungefär 7 gånger mer än vad som är en hållbar nivå för jorden. 7 gånger mer än vad jag har "rätt till", rent rättvisemässigt. Och eftersom jag flyger några gånger om året är jag ännu värre (nu senast till FNs COP17-möte i Sydafrika).
Vart kommer allt det här ifrån?
För att kunna göra aktiva, medvetna och miljövänliga val krävs att jag faktiskt vet vad jag använder. PANG! Läxa. Lär mig!
Youth 4 Eco-Justice
I Sydafrika deltog jag i ett program arrangerat av Kyrkornas Världsråd och Lutherska Världsförbundet. Målet och syftet var att utbilda unga människor ifrån hela världen i Klimaträttvisa, processen kring COP17-mötena samt att dessa sedan ska arbeta vidare med sina kunskaper i sin hemkontext.
Deltagarna ska helt enkelt göra projekt - och vilken typ av projekt ska jag då göra?
Av alla de projekt jag tidigare gjort, av alla de arbeten jag tidigare gjort är de som lärt mig mest inte dem som fokuserat på att ändra andra människor. Tvärtom, när jag fokuserat på mina vanor, mina kunskaper, på att förändra mig själv och mitt beteende - då har jag också lärt mig mest. Då har jag också kommit ut på andra sidan, större och visare än jag började.
Vad kan då vara bättre än ett projekt som handlar om att minska mina utsläpp till 0?
Säsongsbaserat Ätande
Det här är nästan det roligaste.
Och det är ganska enkelt. Om det jag äter är närproducerat innebär det mycket mindre transporter. Mindre transport = mindre utsläpp. Om det jag äter är i säsong där jag bor växer det heller inte i uppvärmda växthus. Alltså mindre utsläpp. Allt det vet jag - det är perfekt. Bara att börja äta alltså?
Då kom verkligheten ikapp.
Vad i hela friden är i säsong i Sverige? NU?!
Och det spelade aldrig någon roll när på året jag ställde den frågan - jag visste fortfarande inte vad som växte när eller ens var.
Det här projektet ska lära mig vad jag kan äta. Och när.
Och Framför allt ska det minska mina utsläpp. Kan jag leva 40 dagar utan utsläpp?
