Där fick ni, Vindkraftshatare!

Hej!

Under min cykeltur igår, cyklade jag förbi de många vindkraftverk som står här och var på Hallands landsbygd. Vackra, stora och ståtliga energiproducenter.

Kritiken mot vindkraft brukar baseras på att de 1) är fula och "förstör min utsikt" eller 2) de väsnas och stör.
Just det där med att väsnas har jag alltid varit väldigt skeptisk till. Vindkraftverk låter väl ingenting, brukade jag tänka.

Då, på en hård cykelsadel i ett kallt och blåsigt väder, någonstans mellan Varberg och Falkenberg, såg jag ett vindkraftverk på nära håll och bestämde mig för att cykla dit. Hur farligt kan det vara?

Känslan av att stå precis under ett så mäktigt och stort torn var speciellt. Och rotorbladen var mycket större än jag fått uppfattningen av.


  

Under rotorbladens eviga snurrande kom det såklart ljud. Någonting som viner genom luften i den hastighet som de enorma rotorbladen gjorde, skapar såklart ett ljud. Min förväntning var att de skulle låta jättemycket, eftersom kritiker minsann ska förklara för mig vilket oerhört oväsen vindkraftverken skapar.

Och jag var chockad över hur lite de lät. För att förklara det ska jag visa bilden nedan. Där skymtas en bondgård, kanske 300-400 meter bort. Bortom denna bondgård gick en vanlig landsväg med hastighetsbegränsning 70 km/h. Rotorbladen strax ovanför mitt huvud skapade ett rytmiskt och vinande ljud, men varje gång en bil passerade på vägen därborta lät den minst lika mycket - och det ljudet skulle ändå färdas ett par hundra meter innan det nådde mina öron.

Nöjt vandrade jag därifrån med det vackra rytmiska ljudet från rotorbladen som sakta dog bort. När jag kommer över åkern, och ut på vägen där min cykel väntade var de mäktiga energiproducenterna en än gång ljudlösa.

Det så kallade "oljudet" från vindkraftverk är alltså en myt och ett svepskäl.

Nu ser jag rejält fram emot nästa obildade motståndare till vindkraftverk! "Oväsen"-argumentet är krossat - och det känns bra!

Dag 23 - Sammanställning

Hej!

Min cykeltur fortsatte och dagens resultat landade på 61 km. Målet var Halmstad, vilket skulle inneburit en resa på 100 km. När jag hoppade av cykeln i Falkenberg sent på eftermiddagen, saknade jag alltså ca 4 mil till mitt mål. Tyvärr hade flera saker hänt, vilket gjort att jag inte kunde få sovplats i Halmstad, och min backup-plan var att åka vidare ner till nästa person jag tänkt sova hos; Hässleholm. Då resonerade jag som att jag ändå var tvungen att åka tåg, och att då skulle det göra mindre skillnad om det var ifrån Halmstad eller från Falkenberg.

Dessutom tror jag inte min kropp hade klarat hela 100 km under en dag. Jag känner de 61 km från idag i kroppen och jag ska komma ihåg att i onsdags var det längsta jag någonsin cyklat 45 km. Jag valde att hoppa på ett tåg, och tog därigenom bort mina två längsta etapper, båda på 100 km. Trots det är jag sinnestört nöjd - 61 km på en dag! Det hade jag aldrig trott - och jag är så rysligt stolt över den utmaning jag startat och nästan fullföljt. Så makalös upplevelse och så häftigt! Imorgon blir en vilodag, innan sista etappen ner till Höör görs på lördag morgon.

Dagens Svårighet: Att beställa en lunch gjord på enbart svenska råvaror - och få in quornfärs, aubergine, gurka och ris. Jo, men helt rätt. S-V-E-N-S-K-A råvaror. Och då sattes jag också i den där konstiga situationen om huruvida jag ska äta, eller slänga. Enligt mina löften kan jag ju inte äta, men slänger jag och istället äter någonting annat betyder det ännu högre utsläpp än att bara äta det som låg framför mig.

Jag valde att äta, därav de enorma utsläpp idag. Jag uppskattade hejvilt transport, odling (växthus) av gröderna, process att göra quorn, uppvärmning och tillagning till 7 kg CO2. Kanske för högt, men hellre det än för lågt. Därtill tågresan till Hässleholm.

Dagens Utsläpp:
Elektricitet: 9,64 kWh 
Vatten: 86,4 liter
Mat: 0,86 CO2-ekvivalenter (växthusgaser omräknade i koldioxid)
 Övriga missöden: 9,24 kg CO2.
Sammanlagda utsläpp av CO2-ekvivalenter: 10,97 kg

Dag 22 - Cykla till Skåne, nu börjar jag!

Hej!

Jag står nu inför vad jag tror är min störst fysiska bedrift någonsin. Jag ska på fyra (4) dagar cykla 320 000 meter. 320 Kilometer, det vill säga 32 mil. Från Mölnlycke utanför Göteborg, till Höör i mitten av Skåne inom loppet av 4 dagar.

Detta för att föreläsa på Svenska Kyrkans Ungas internationella temadag Hela Världen i sin Hand. Om internationellt engagemang. Men för min del är resan minst lika viktig som målet. Att cykla så långa sträckor, istället för att använda färdmedel som gör utsläpp (såsom bil eller tåg), är en utmaning. Och det statuerar också ett exempel, blir en markering. Cykla hellre än kör bil. Majoriteten av bilfärderna kan enkelt ersättas av cykel.

Min första etapp går till Åsa, söder om Kungsbacka, en distans på blyga 45 kilometer.

Min väska är packad, jag är ombytt till träningskläder, och vårvädret hälsar mig välkommen.

Nu blir det sol och en riktigt tuff utmaning. Operation "Cykla till Skåne" har inletts!

Dag 3 - Sammanställning

Hej!

En mycket trevlig kväll med fina vänner i Göteborg har gått mot sitt slut. Hela min kropp är alldeles mör efter cykelturen - cykling i motvind, kyla och uppförsbacke är sannerligen ingen hit.

Dagens Svårighet:
Att inte ha läppsyl. Mina stackars läppar är är vana vid det här, och reagerar med att vara snustorra.

Dagens Utsläpp:
Elektricitet: 4,29 kWh
Vatten: 36,4 liter
Mat: 0,52 CO2-ekvivalenter (växthusgaser omräknade i koldioxid)

Sammanlagda utsläpp av CO2-ekvivalenter: 0,91 kg

Dag 3 - Att ändå göra det!

Hej!

Nu ska jag bege mig in till Göteborg för att träffa nära vänner till mig. Umgås en fredagskväll, precis som vilken annan. Skillnaden är såklart att jag cyklar - och att allting jag tänker äta, måste jag ha förberett och tagit med mig.

Jag skulle kunna tänka att det blir jobbigt, att det vore lättare om jag bara stannade hemma - men hur skulle världen sett ut om alla gjorde så vid första anblick av svårigheter eller komplikationer? Nej, istället ser jag till att göra min egen fruktsallad att ta med, minsann sätta på mig cykelkläderna och ut i skymningen!

Det tycker jag är viktigt för mig under mina 40 dagar, och egentligen för alla människor hela tiden. Det är bättre att lösa problemen, bita i det sura äpplet och göra det, än att avboka allt kul och ligga hemma i sin säng istället.

Nej, ut i skymningen, upp på sadeln! Here we go!

Dag 2 - Sammanställning

Hej!

Dagen har bjudit på en 30 km cykeltur, fram och tillbaka till Göteborg, för att köpa ägg. Olyckligtvis krossades 3 av dem på hemfärden, men inte värre än att jag kunde steka ägg på kvällen sen.

Mitt enorma vattenslöseri igår tog jag tag i, och har minskat med ungefär hälften, vilket känns bra. Det finns dock utrymme för mer. Inget långkok, vilket också innebär betydligt mindre använd elektricitet. Notera också att i uträkningen finns idag varmvatten med, men fortfarande ej värmen i huset jag bor. Jag jobbar på att få fram de siffrorna.

Att leva helt utan utsläpp kräver andra regler än mina, och det kräver helt andra boendeformer, att jag odlar min egen mat och så vidare. Eftersom jag ej har möjlighet till det får jag ta "näst-bästa", vilket känns bra. Vanliga vanor som att gå på toaletten, borsta tänderna, laga mat, har börjat få viss struktur, och jag har förstått hur jag ska göra saker mer effektiva. Det känns bra. En lugn andradag, helt enkelt.

Dagens Svårighet:
Att vår lärare serverade oss exotiska frukter i klassrummet för att testa en diskussions-metod. Annanas, Kiwi, Physalis, Vindruvor. Åååååh! Jag kan inte ens beskriva hur gärna jag ville ha dem! Såå saftigt... så underbart, så gott!

Dagens Utsläpp: 

• Elektricitet: 1,76 kWh
• Vatten: 26,9 liter
• Mat: 0,68 CO2-ekvivalenter (växthusgaser omräknade i koldioxid)

Sammanlagda utsläpp av CO2-ekvivalenter: 0,85 kg

2 dagar kvar - Skräck!

Hej!


Nu är jag rädd. För första gången sedan idén om 40 Dagar, är jag rädd. Jag har haft nästan 2 månader att förbereda mig, och nu känns det bråttom. Jag har inte löst tvätt-problemet helt, ännu, trots mina försök att göra tvättmedel. Och jag vet inte om salt till tandborstning faktiskt håller mina tänder rena - det är en chansning.

Kommer jag få i mig all näring jag behöver? Hur ofta måste jag handla?

Idag insåg jag också tidsaspekten. Att laga mat tar längre tid. Förbereda mycket mer mat.
Att ta mig någonstans tar betydligt längre tid, att tvätta mig själv tar längre tid, att tvätta mina kläder tar betydligt längre tid. Min kropp vill mest utbrista: "HERREGUD, vad jag har gett mig in på?"

Speciellt en dag som den här, när cykeln har punktering. Över en 6-dagarsperiod ska jag cykla en sträcka på 64 mil, 10 gånger längre än jag någonsin cyklat. 10 gånger. En klump fastnar i magen, och jag känner att det är ruskigt långt. 40 Dagar - Inga Utsläpp, är en upplevelse som förändrar mig. Men för första gången skrämmer den mig.

Hur lång tid tar egentligen bussen?

Heeej!

Eftersom jag inte börjat mina 40 dagar ännu kan jag fortfarande njuta av sådan lyx som att till exempel åka buss. Idag, när jag disträ tittade ut genom fönstret från en helt vanlig buss i Västra Götaland, mellan Mölnlycke och Mölndal, funderade jag på hur lång tid bussen egentligen tar. På Västtrafiks hemsida står det 17 minuter, och det brukar också vara vad jag tänker som svar på frågan.

Men stämmer det? Det tar ju nästan 15 minuter att gå till busstationen, och sedan fick jag vänta 5-10 minuter på att bussen skulle gå också. Lägg därtill på att den blev 5 minuter försenad på vägen, eftersom den fick stanna vid en hållplats och vänta in en annan buss. Så, en resa som effektiv tid tar 17 minuter, skulle man kunna säga tar 47 minuter.

Och faktiskt. När jag cyklar de 7-8 km sträckan Mölnlycke-Mölndal, så tar det inte 47 minuter. Trots backarna och trots kylan tar det mig aldrig mer än en halvtimme. Hur lång tid tar egentligen bussen?

Det tål att tänkas på.

Cykla Jorden Runt på 80 Dagar

Det här var det häftigaste jag sett på ett tag!

En tävling mellan klasser, där elever cyklar så mycket som möjligt. Eleverna i Helsingborg turas om att ha en GPS med sig på sina cykelturer, och det totala avståndet visas sedan i förhållande till andra klasser. Den fiktiva figuren Dr. Glob cyklar sedan samma avstånd, och eleverna får uppgifter eller frågor att lösa i undervisning vid varje ny plats.

Dels är det ett sätt att göra skolan kul, dels är det ett sätt att starta en vana av att cykla. Enligt de elever som metro  pratat med, verkar de också tycka att tävlingen är ruskigt rolig.

Alla tävlingar som handlar om att cykla mer är bra tävlingar. Kör på! Jag ska följa er väg framåt!

Kroppen lyssnar - och sinnet därefter!

Heej!

Allting känns så mycket bättre med 25 km cykeltur i kroppen. Harmoniskt på något vis.

Det bästa med att jag cyklar så mycket som jag gör, är att jag nu märker hur kroppen börjar lyda. Det märks skillnad; jag orkar längre, mina turer går snabbare, och jag klarar de där fruktansvärda backarna mycket lättare än jag gjorde förut. Jag hade inte cyklat såhär långt i sträck förut, och så fasligt svårt var det inte. Det går!

Under min dryga 1,5 timmes tur idag funderade jag på hur människor förflyttar sig. Inte så konstigt när halva min cykeltur gick bredvid hårt trafikerade vägar. Det som slog mig mest var hur beroende av buss jag trodde att jag var. Allt jag vill besöka och göra i Göteborg måste jag åka buss till - trodde jag. Att cykla tar ungefär lika lång tid, men en sak ska jag säga; att åka buss har aldrig fått min kropp att känna sig så bra, mitt sinne att känna sig så harmoniskt.

Bilden här ovanför heter "KlimatCykel". Jag hittade den på Region Gotlands hemsida, där de bland annat pratar om hur effektivt transportmedel en cykel är, för att inte tala om hur billigt och bra för miljön det är. Massa bra saker på en gång!

Cykelturen genom en mörk skogsdunge

Heej!

Jag önskar att jag hade en bild för det här. En bild jag hade kunnat förmedla till hela världen.

Ikväll cyklade jag in till Göteborg för att gå på Naturskyddsföreningens Inspirationskväll 
och lyssnade på smarta Svante Axelsson. Efter fika, mingel och bra samtal, bestämde jag mig för att börja den 15 km långa cykelfärden tillbaka till Wendelsberg - klockan var mycket, och det tar en stund att ta sig hem.

Min kropp var slut efter dagen, och orkade inte riktigt lika mycket som igår. Uppför. Nedför. Brant uppför. Snö, is och glatt underlag. Väl ute på asfalt mellan Delsjömotet och Mölnlycke tittar jag upp och möts av den mest spektakulära bild. Jag cyklar på en väg som slingrar sig fram med mörka, lövlösa träd på båda sidor. Det finns inget ljus förutom min lilla cykellampa - men det är inte mörkt. Himlen var fyllt med ljust blåa stjärnor och en nästan full måne som skänkte ljus åt hela landskapet. Snön på marken bland träden reflekterade ljuset och skapade en kuslig men ändå magisk bild, som taget från ett fotografi.

I allt det där cyklar jag. Min tunga andning bilder stora rökmoln, och jag inser att det här projektet tar mig på äventyr jag aldrig någonsin upplevt annars. Det är lite opraktiskt att cykla 1h istället för att ta bussen på 25 minuter, att frysa så mycket som jag gör. Men det jag får uppleva i gengäld är så mycket mer värt.

40 Dagar - Inga Utsläpp förändrar mig. Och då har jag inte ens börjat.