En berättelse om ilska

Hej

Den här dagen beskrivs bäst med ordet 'ilska'. Killen nedanför hoppar väl runt i huvudet och sprider idéer.

Nej, men för att vara allvarlig har dagen präglats av arga känslor. Jag tycker inte att Sverige tar tillräckligt ansvar för de utsläpp vi gör oss skyldiga till. Framför allt tycker jag inte att människors val att förstöra naturen och klimatet är rättfärdigade.

Ett av dagens irrationsmoment kom från Naturskyddsförenings Video om jätteräkor och odlad lax, vilket slutade i en diskussion på twitter med bland annat Jessica som under 2012 bara äter mat gjord på svenska råvaror.

Naturskyddsföreningen gör bra saker. De (eller ja, vi, jag är medlem) har bilden hos mig av att vara en seriös, kunnig och inflytelserik miljöorganisation. De vet vad de pratar om.

Det som gör mig så upprörd är att de använder den statusen till att lägga upp videor om odlad lax och jätteräkor. Ja, de är såklart problem i världen - men brödsmulor i förhållande till vad vi vanligen pratar om. Jag menar, säg att Naturskyddsföreningens totala målgrupp - människor i Sverige - bojkottar odlad lax och jätteräkor. Vad har de då uppnått? Hur mycket bättre har världen blivit? Hur mycket utsläpp, hot mot biologisk mångfald etc har förbättrats?

En del, såklart, men i det stora hela har vi fortfarande kvar miljöproblemen; människors bilar & flyg släpper fortfarande ut enorma mängder koldioxid, deras konsumtion av plast, kött, förpackningar och importerade frukter och bär är fortfarande ett problem. Elen i våra uttag produceras fortfarande av kärnkraft etc.

Kort sagt, de stora problemen kvarstår. Jag tycker Naturskyddsföreningen kan bättre. Åtminstone vet de bättre.

Om att äta ris

Hej!

Idag har varit en svår dag för mig, av många själv. Enorma migränanfall har sänkt min motivation för allt, och jag tillät mig äta vanlig mat för att kurera mig. Inget kul.

Men - inget ont som inte för något gott med sig. Jag åt ris, och fick äntligen anledning att fundera på dess klimatpåverkan. Förstod jag allting rätt, är de mest effektiva risodlingarna de som görs i våtmarker, bevattnade eller naturliga - men dessa våtmarker släpper ut stora mängder metangas, en kraftig växthusgas. Precis samma argumentation som handlar om nötköttets och växthusgaserna ifrån kossor, kan appliceras på ris. De siffror jag hittade pendlade mellan 0,9-1,4 kg växthusgaser per kilo ris - det vill säga ca 5-10 gånger större utsläpp än potatis. Och då var inte transporten av riset till Nordeuropa inräknat.

Däremot finns ett problem i att en stor del av världens befolkning är beroende av ris för sin överlevnad. Det är svårt att kritisera någon för att äta ris om det är den personens enda tillgängliga mat.

Annat handlar det om människor i Sverige. Jag har ett val. Jag kan välja att hellre äta potatis än ris. Hellre bönor än kött.

Det finns mycket att diskutera, många saker att väga in. För mig handlar det om att välja; vill jag vara del av problemet, eller vill jag jobba för att minimera mina utsläpp?

Ett enkelt val!

Jag älskar "Earth Hour", men...

Hej!


Ikväll är det Earth Hour. En global manifestation för klimatet där vi som deltar släcker våra lampor och slutar använda elektricitet under 1 timme. I flera år har jag deltagit, och jag gillar att se hur den har vuxit till någonting så stort, enligt WWF deltar över 135 länder, ett gäng företag och sammanlagt miljoner människor.

Trots det kan jag inte låt bli att tänka på en hel del saker. Under 1 timme av årets 8760 timmar släcker massa människor sina lampor och reflekterar kring miljö- och klimatfrågor. Sen klappar Svensson sig på axeln och säger "Oj, vad duktig jag varit!"

Ja, jo. Lite duktig har du varit. Men de andra 8699 timmarna under året?

Västvärlden, med länder som USA, Kanada och Australien i topp är världsbäst på utsläpp. Vi släpper ut mest växthusgaser per person, och våra medborgare har den livsstil som är minst hållbar. Hela våra samhällsstrukturer är uppbyggda kring ett oljeberoende, och varje människa i våra samhällen är ansvariga för stora miljöpåverkan. Vi måste inse att vi är del av problemet. Vårt sätt att leva är del av problemet. Vi är problemet.

Då tycker jag det känns himla konstigt att hylla sig själva för en manifestation under 1/8699 av året. Och då handlar det fortfarande bara om elektricitet - inte de stora bovarna mat & transport.

Nej, Earth Hour är jättebra, inspirerande och betydelsefullt eftersom det når så många människor. Men på många sätt är det hycklandets högborg och skenheligt.

Nu går jag och släcker mina lampor!

Dag 29 - Varför försöker jag ens?

Hej!

Det här är en jobbig dag. Och jag har så mycket ilska i mig.

Mitt sätt att leva är både ohållbart och orättvist i ett globalt perspektiv. Jag står till svars för alldeles för stora utsläpp, för att hela världen ska kunna leva på samma sätt. Under dessa 40 dagar äter jag enbart svenska råvaror, köper inga förpackningar, plast eller papper, samt använder såklart inga transportmedel som kräver koldioxid.

Jag cyklar överallt. Min närproducerade mat köper jag på lösvikt, och jag använder så lite vatten jag kan. På många sätt gör det min vardag komplicerad, speciellt när det gäller mat. Allt för att minska mina utsläpp, allt för att tjäna ett högre syfte.

Idag slogs jag av tanken på att det inte hjälper. Vad spelar det för roll om jag marginellt minskar mina utsläpp när min mamma flyger till Kenya? Varför ska jag äta närproducerat när mina vänner med glädje äter ris, ananas, kaffe, choklad eller apelsiner? Den ena produkten transporterad längre bortifrån än den andra. Varför ska jag släcka mina lampor när min rumskamrat har sin dator igång dygnet runt? Varför ska jag köpa allting i lösvikt när mannen framför mig i snabbköpskassan lägger upp vara efter vara inlindat i plast eller papper?

Med mina exempel menar jag inget ont; det känns bara närmare om jag skriver så. Och det lyfter en viktig slutsats: det hjälper ingenting att en person försöker minska sina utsläpp. Det handlar om hela system och stora befolkningar. Vi måste alla radikalt minska våra utsläpp för att nå en effekt.

På vägen hem från matvarubutiken tittade jag mig omkring och såg plast/papper överallt. Av någon outgrundlig anledning tror vi att vi behöver dem för att bära saker hem ifrån affären. Men inte nog med det; på vägen därifrån slänger vi dem i buskar, på marken och bland träden. Hur tänkte vi där?

Det känns tungt idag.

Hur lång tid tar egentligen bussen?

Heeej!

Eftersom jag inte börjat mina 40 dagar ännu kan jag fortfarande njuta av sådan lyx som att till exempel åka buss. Idag, när jag disträ tittade ut genom fönstret från en helt vanlig buss i Västra Götaland, mellan Mölnlycke och Mölndal, funderade jag på hur lång tid bussen egentligen tar. På Västtrafiks hemsida står det 17 minuter, och det brukar också vara vad jag tänker som svar på frågan.

Men stämmer det? Det tar ju nästan 15 minuter att gå till busstationen, och sedan fick jag vänta 5-10 minuter på att bussen skulle gå också. Lägg därtill på att den blev 5 minuter försenad på vägen, eftersom den fick stanna vid en hållplats och vänta in en annan buss. Så, en resa som effektiv tid tar 17 minuter, skulle man kunna säga tar 47 minuter.

Och faktiskt. När jag cyklar de 7-8 km sträckan Mölnlycke-Mölndal, så tar det inte 47 minuter. Trots backarna och trots kylan tar det mig aldrig mer än en halvtimme. Hur lång tid tar egentligen bussen?

Det tål att tänkas på.

The Girl Who Silenced the World for 5 Minutes

At the UN Conference on Sustainable Development in Rio 1992, 20 years ago, a girl made a well-known speech. It still gives me the shivers.

My question is - will the Rio+20 Conference present someone else to take her place? Will History repreat itself?

"If a child on the streets, who has nothing, is willing to share. Why are we, who have everything, still so greedy?"

Amazing words to start your day with!