lördag 31 mars 2012

Jag älskar "Earth Hour", men...

Hej!


Ikväll är det Earth Hour. En global manifestation för klimatet där vi som deltar släcker våra lampor och slutar använda elektricitet under 1 timme. I flera år har jag deltagit, och jag gillar att se hur den har vuxit till någonting så stort, enligt WWF deltar över 135 länder, ett gäng företag och sammanlagt miljoner människor.

Trots det kan jag inte låt bli att tänka på en hel del saker. Under 1 timme av årets 8760 timmar släcker massa människor sina lampor och reflekterar kring miljö- och klimatfrågor. Sen klappar Svensson sig på axeln och säger "Oj, vad duktig jag varit!"

Ja, jo. Lite duktig har du varit. Men de andra 8699 timmarna under året?

Västvärlden, med länder som USA, Kanada och Australien i topp är världsbäst på utsläpp. Vi släpper ut mest växthusgaser per person, och våra medborgare har den livsstil som är minst hållbar. Hela våra samhällsstrukturer är uppbyggda kring ett oljeberoende, och varje människa i våra samhällen är ansvariga för stora miljöpåverkan. Vi måste inse att vi är del av problemet. Vårt sätt att leva är del av problemet. Vi är problemet.

Då tycker jag det känns himla konstigt att hylla sig själva för en manifestation under 1/8699 av året. Och då handlar det fortfarande bara om elektricitet - inte de stora bovarna mat & transport.

Nej, Earth Hour är jättebra, inspirerande och betydelsefullt eftersom det når så många människor. Men på många sätt är det hycklandets högborg och skenheligt.

Nu går jag och släcker mina lampor!