Att inte vara en pekpinne - och att bli det i alla fall

Hej!

Ordet Pekpinne känns inte alls bra. Det bär med sig en touch av tvång, bestämmande och "jag vet bättre än du".

Jag började mina 40 dagar utan utsläpp med en hel drös blogginlägg. Jag funderade kring hur jag bäst kunde nå ut till andra människor, hur jag bäst kunde minska mina utsläpp till ett minimum - och såklart hur jag kunde minska andras. Världens utsläpp och klimatpåverkan består till största del tyvärr inte av mig, oj vad lätt det vore att förändra annars.

Nu i slutet, bara några timmar kvar tills jag avslutar det mest givande projekt jag någonsin varit del av, ser jag hur mina inlägg blivit fyllda av pekpinnar och ilska. Jag började med en positiv attityd och ett glädjespridande driv, för att sluta i ilska och hat.

Mina 40 dagar utan utsläpp har pekat på så många korkade saker vi människor gör. Som plastpåsar. Papper. Importerad mat, och i synnerhet frukter som vi verkligen inte ska äta. Som till exempel ICAs kampanj Vår bästa tid är nu. Ilskan flög genom kroppen första gången jag såg den, men folk verkar inte reflektera över den - nu precis hittade jag dessutom om blogg som tyckte den var bra!

Tanken med att äta säsongsbaserat, som den här utgår ifrån, är att göra det när det handlar om svenska varor. Ät jordgubbar, tomat, gurka, sallad etc när de finns i Sverige - inte annars! Det blir ingen miljövinst om du äter säsongsbaserat efter Etiopisk standard, eller Nya Zeeländsk - det måste ju ändå transporteras med oljeslukande lastfartyg över hela jordklotet. Eller flyg om du väljer fel frukt.

Och nu gjorde jag det igen. Pekpinnen, alltså. 
Detta inlägget skulle bli en diskussion om hur jag gick ifrån att vilja visa en positiv väg framåt, till att vara riktigt förbannad på allt möjligt. Vårt sätt att hantera vår jord är katastrof. Då kan jag inte studsa runt och visa på bra exempel - det tycker inte jag att vi har tid till.

Förändring nu!

Dag 45 - sammanställning

Hej!

Långfredagen är till ända. Den strängaste dagen i fastan, och mina utsläpp var låga. Inte lägst, men låga. Och jag tummade inte på mina regler, som jag ibland gjort under dessa 45 dagar. 45 dagar är en lång period - och nu är den snart slut.

Fler sådana funderingar imorgon. För sista gången i 40 Dagar - Inga Utsläpp, God natt!

Dagens Svårighet: Bra fråga. Att inte ha skrivit så mycket som jag hoppades, kanske. Annars har det varit en väldigt vanlig dag.

Dagens Utsläpp:
Elektricitet: 7,55 kWh
Vatten: 64 liter
Mat: 0,79 kg CO2-ekvivalenter (växthusgaser omräknade i koldioxid)

Sammanlagda utsläpp av CO2-ekvivalenter: 1,47 kg

Dag 43 - Sammanställning (Igår)

Hej!

En dags försenad sammanställning. Så kan det gå.

Dagens Svårighet: Att hantera ilskan över andra människors utsläpp och miljöförstörelse. Jag har varit ordentligt upprörd, irriterat mig på människors i min närhet och sättet de beter sig på. Alla vet att deras livsstil ger upphov till utsläpp, och att det är del av ett globalt problem. Varför tar man inte ansvar för sin del?

Dagens Utsläpp:
Elektricitet: 8,57 kWh
Vatten: 48 liter
Mat: 1,06 kg CO2-ekvivalenter (växthusgaser omräknade i koldioxid)
Sammanlagda utsläpp av CO2-ekvivalenter: 1,83 kg

En berättelse om ilska

Hej

Den här dagen beskrivs bäst med ordet 'ilska'. Killen nedanför hoppar väl runt i huvudet och sprider idéer.

Nej, men för att vara allvarlig har dagen präglats av arga känslor. Jag tycker inte att Sverige tar tillräckligt ansvar för de utsläpp vi gör oss skyldiga till. Framför allt tycker jag inte att människors val att förstöra naturen och klimatet är rättfärdigade.

Ett av dagens irrationsmoment kom från Naturskyddsförenings Video om jätteräkor och odlad lax, vilket slutade i en diskussion på twitter med bland annat Jessica som under 2012 bara äter mat gjord på svenska råvaror.

Naturskyddsföreningen gör bra saker. De (eller ja, vi, jag är medlem) har bilden hos mig av att vara en seriös, kunnig och inflytelserik miljöorganisation. De vet vad de pratar om.

Det som gör mig så upprörd är att de använder den statusen till att lägga upp videor om odlad lax och jätteräkor. Ja, de är såklart problem i världen - men brödsmulor i förhållande till vad vi vanligen pratar om. Jag menar, säg att Naturskyddsföreningens totala målgrupp - människor i Sverige - bojkottar odlad lax och jätteräkor. Vad har de då uppnått? Hur mycket bättre har världen blivit? Hur mycket utsläpp, hot mot biologisk mångfald etc har förbättrats?

En del, såklart, men i det stora hela har vi fortfarande kvar miljöproblemen; människors bilar & flyg släpper fortfarande ut enorma mängder koldioxid, deras konsumtion av plast, kött, förpackningar och importerade frukter och bär är fortfarande ett problem. Elen i våra uttag produceras fortfarande av kärnkraft etc.

Kort sagt, de stora problemen kvarstår. Jag tycker Naturskyddsföreningen kan bättre. Åtminstone vet de bättre.

Om att äta ris

Hej!

Idag har varit en svår dag för mig, av många själv. Enorma migränanfall har sänkt min motivation för allt, och jag tillät mig äta vanlig mat för att kurera mig. Inget kul.

Men - inget ont som inte för något gott med sig. Jag åt ris, och fick äntligen anledning att fundera på dess klimatpåverkan. Förstod jag allting rätt, är de mest effektiva risodlingarna de som görs i våtmarker, bevattnade eller naturliga - men dessa våtmarker släpper ut stora mängder metangas, en kraftig växthusgas. Precis samma argumentation som handlar om nötköttets och växthusgaserna ifrån kossor, kan appliceras på ris. De siffror jag hittade pendlade mellan 0,9-1,4 kg växthusgaser per kilo ris - det vill säga ca 5-10 gånger större utsläpp än potatis. Och då var inte transporten av riset till Nordeuropa inräknat.

Däremot finns ett problem i att en stor del av världens befolkning är beroende av ris för sin överlevnad. Det är svårt att kritisera någon för att äta ris om det är den personens enda tillgängliga mat.

Annat handlar det om människor i Sverige. Jag har ett val. Jag kan välja att hellre äta potatis än ris. Hellre bönor än kött.

Det finns mycket att diskutera, många saker att väga in. För mig handlar det om att välja; vill jag vara del av problemet, eller vill jag jobba för att minimera mina utsläpp?

Ett enkelt val!

Jag älskar "Earth Hour", men...

Hej!


Ikväll är det Earth Hour. En global manifestation för klimatet där vi som deltar släcker våra lampor och slutar använda elektricitet under 1 timme. I flera år har jag deltagit, och jag gillar att se hur den har vuxit till någonting så stort, enligt WWF deltar över 135 länder, ett gäng företag och sammanlagt miljoner människor.

Trots det kan jag inte låt bli att tänka på en hel del saker. Under 1 timme av årets 8760 timmar släcker massa människor sina lampor och reflekterar kring miljö- och klimatfrågor. Sen klappar Svensson sig på axeln och säger "Oj, vad duktig jag varit!"

Ja, jo. Lite duktig har du varit. Men de andra 8699 timmarna under året?

Västvärlden, med länder som USA, Kanada och Australien i topp är världsbäst på utsläpp. Vi släpper ut mest växthusgaser per person, och våra medborgare har den livsstil som är minst hållbar. Hela våra samhällsstrukturer är uppbyggda kring ett oljeberoende, och varje människa i våra samhällen är ansvariga för stora miljöpåverkan. Vi måste inse att vi är del av problemet. Vårt sätt att leva är del av problemet. Vi är problemet.

Då tycker jag det känns himla konstigt att hylla sig själva för en manifestation under 1/8699 av året. Och då handlar det fortfarande bara om elektricitet - inte de stora bovarna mat & transport.

Nej, Earth Hour är jättebra, inspirerande och betydelsefullt eftersom det når så många människor. Men på många sätt är det hycklandets högborg och skenheligt.

Nu går jag och släcker mina lampor!

Dag 29 - Varför försöker jag ens?

Hej!

Det här är en jobbig dag. Och jag har så mycket ilska i mig.

Mitt sätt att leva är både ohållbart och orättvist i ett globalt perspektiv. Jag står till svars för alldeles för stora utsläpp, för att hela världen ska kunna leva på samma sätt. Under dessa 40 dagar äter jag enbart svenska råvaror, köper inga förpackningar, plast eller papper, samt använder såklart inga transportmedel som kräver koldioxid.

Jag cyklar överallt. Min närproducerade mat köper jag på lösvikt, och jag använder så lite vatten jag kan. På många sätt gör det min vardag komplicerad, speciellt när det gäller mat. Allt för att minska mina utsläpp, allt för att tjäna ett högre syfte.

Idag slogs jag av tanken på att det inte hjälper. Vad spelar det för roll om jag marginellt minskar mina utsläpp när min mamma flyger till Kenya? Varför ska jag äta närproducerat när mina vänner med glädje äter ris, ananas, kaffe, choklad eller apelsiner? Den ena produkten transporterad längre bortifrån än den andra. Varför ska jag släcka mina lampor när min rumskamrat har sin dator igång dygnet runt? Varför ska jag köpa allting i lösvikt när mannen framför mig i snabbköpskassan lägger upp vara efter vara inlindat i plast eller papper?

Med mina exempel menar jag inget ont; det känns bara närmare om jag skriver så. Och det lyfter en viktig slutsats: det hjälper ingenting att en person försöker minska sina utsläpp. Det handlar om hela system och stora befolkningar. Vi måste alla radikalt minska våra utsläpp för att nå en effekt.

På vägen hem från matvarubutiken tittade jag mig omkring och såg plast/papper överallt. Av någon outgrundlig anledning tror vi att vi behöver dem för att bära saker hem ifrån affären. Men inte nog med det; på vägen därifrån slänger vi dem i buskar, på marken och bland träden. Hur tänkte vi där?

Det känns tungt idag.

Dag 28 - Sammanställning

Hej!

En förskjuten sabbat, och därmed gigantiska utsläpp. Vi arrangerade en Vårfest på skolan, och jag har jobbat och fixat konstant sedan kl 13 idag. Inga möjligheter i världen att göra min egen mat eller kunna avstå från plast eller papper.

Dagens Svårighet: Att blunda för all den energi, alla de förpackningar och slängd mat som finns i ett storkök. Aj. 

Dagens Utsläpp: Jag lade på 5 kg extra eftersom jag inte haft en enda aning om alla de utsläpp som dagens breda ost orsakat.
Elektricitet: 9,58 kWh
Vatten: 130 liter
Mat: 7,72 kg CO2-ekvivalenter (växthusgaser omräknade i koldioxid)
Övrigt: 5 kg
Sammanlagda utsläpp av CO2-ekvivalenter: 13,58 kg

Dag 26 - Sammanställning

Hej!

Efter en vacker helg fylld med cykelfärder, diskussioner och internationellt engagemang bestämde jag mig för att respektera söndagen och den vila ifrån Fastan den betyder. Jag har inte gjort det tidigare, eftersom jag ändå haft dagar då jag tvingats till undantag från mina regler.

Så, istället för att cykla etappen till Halmstad ifrån Hässleholm, valde jag att åka tåg - och då kunde jag lika gärna åka hela vägen hem. Upp till Mölndal, och sedan på cykel rusa uppför backarna nerifrån Mölndal. Jag har aldrig cyklat så snabbt uppför de backarna, och min kropp blev sådär ruskigt mysig som den alltid blir efter urladdningar.

Det muliga vädret hälsade mig välkommen tillbaka till Västra Götaland. När jag klättrat upp en bit från Mölndal såg jag hur solnedgången förvandlade himlen till en färgsprakande tillvaro. Först till den här övergången från ljusaste och skarpaste gul, via brandgult och orange till mörkblått. Därefter en total chock av blodrött längs hela horisonten. Jag förstår nu bättre varför människor tolkat himlens så kraftiga färgskimmer som tecken för någonting: i det blodrödas fall, som att mycket blod gått till spillo.

Upplevelsen var makalös! Ingen kamera i världen kan fånga all den mystik - än mindre min dåliga mobilkamera, som trots det fick göra ett försök. Naturens vidunder är rogivande!

Dagens Svårighet: Tröttheten. Minus på sömnkontot de senaste 5 dagarna... det börjar ta ut sin rätt, och därför blir det en tidig kväll idag!

Dagens Utsläpp:
Elektricitet: 10,78 kWh
Vatten: 88 liter
Mat: 2,10 kg CO2-ekvivalenter (växthusgaser omräknade i koldioxid)

Övrigt: Tågresa: 3 kg CO2
Sammanlagda utsläpp av CO2-ekvivalenter: 6,05 kg

Utsläpp från att köra och handla?

Hej!


Jag har länge gillat tanken på att matvaror körs hem till människor. Av många anledningar, faktiskt. Den viktigaste har dock alltid varit hur praktiskt det är. Jag har alltid avskytt att gå in på större Supermarkets - jag hittar ju ingenting! Så mycket varor, och så många gångar... Jag spenderar lika lång tid på själva handlandet som jag gör på att hitta varorna - och snacka om att det gör mig frustrerad. Länge har jag önskat en sökfunktion och ett enkelt klick för varan att ligga i min kundkorg. Och det är egentligen därför jag gillar hemkörning av matvaror så mycket.

Utöver det har jag alltid tänkt att det måste vara mindre utsläpp om en större bil/transport kör ut allas mat snarare än att alla ska köra till ett köpcentrum utanför staden för att handla sin mat var för sig. Där har jag aldrig hittat någon som räknat på det, och har därmed inte kunnat "bevisa" att så är fallet. Kul att jag igår hittade den här listan på Naturvårdsverkets Hemsida som har siffror på just detta. Äntligen!

Och tänk efter, visst vore det skönare att kunna göra veckohandlingen på datorn, på tåget hem från jobb? Istället för att stressa som en galning för att hinna innan Maxi stänger?

Jag är lite osäker på siffrorna här, eftersom att Sverige-Thailand tur och retur bara skulle resultera i 2 200 kg CO2-ekvivalenter. Det verkar lågt, speciellt när jag jämfört de uträkningar jag gjort för mina flygresor till Sydafrika. Enkel resa var bara den ca 3 500 kg. Det spelar säkert roll hur man räknar, vilka kalkylatorer som används, vilka typer av flygplan, väder, antal passagerare och så vidare. Dock varningens finger för att den siffran är låg.

Dag 23 - Sammanställning

Hej!

Min cykeltur fortsatte och dagens resultat landade på 61 km. Målet var Halmstad, vilket skulle inneburit en resa på 100 km. När jag hoppade av cykeln i Falkenberg sent på eftermiddagen, saknade jag alltså ca 4 mil till mitt mål. Tyvärr hade flera saker hänt, vilket gjort att jag inte kunde få sovplats i Halmstad, och min backup-plan var att åka vidare ner till nästa person jag tänkt sova hos; Hässleholm. Då resonerade jag som att jag ändå var tvungen att åka tåg, och att då skulle det göra mindre skillnad om det var ifrån Halmstad eller från Falkenberg.

Dessutom tror jag inte min kropp hade klarat hela 100 km under en dag. Jag känner de 61 km från idag i kroppen och jag ska komma ihåg att i onsdags var det längsta jag någonsin cyklat 45 km. Jag valde att hoppa på ett tåg, och tog därigenom bort mina två längsta etapper, båda på 100 km. Trots det är jag sinnestört nöjd - 61 km på en dag! Det hade jag aldrig trott - och jag är så rysligt stolt över den utmaning jag startat och nästan fullföljt. Så makalös upplevelse och så häftigt! Imorgon blir en vilodag, innan sista etappen ner till Höör görs på lördag morgon.

Dagens Svårighet: Att beställa en lunch gjord på enbart svenska råvaror - och få in quornfärs, aubergine, gurka och ris. Jo, men helt rätt. S-V-E-N-S-K-A råvaror. Och då sattes jag också i den där konstiga situationen om huruvida jag ska äta, eller slänga. Enligt mina löften kan jag ju inte äta, men slänger jag och istället äter någonting annat betyder det ännu högre utsläpp än att bara äta det som låg framför mig.

Jag valde att äta, därav de enorma utsläpp idag. Jag uppskattade hejvilt transport, odling (växthus) av gröderna, process att göra quorn, uppvärmning och tillagning till 7 kg CO2. Kanske för högt, men hellre det än för lågt. Därtill tågresan till Hässleholm.

Dagens Utsläpp:
Elektricitet: 9,64 kWh 
Vatten: 86,4 liter
Mat: 0,86 CO2-ekvivalenter (växthusgaser omräknade i koldioxid)
 Övriga missöden: 9,24 kg CO2.
Sammanlagda utsläpp av CO2-ekvivalenter: 10,97 kg

Så att man vill gräva ner sig i ett hål och stanna där

Hej!


Idag vaknade jag med bilar i huvudet. Dessa makalösa ting som transporterar oss dithän vi vill. Visst är det intressant hur de är överallt? Med sina smutsiga avgasrör, sina illaluktande bensinånger och sitt brummande ljud? Trots de vill vi ha dem.

Så jag ägnade mig åt lite räkning, eftersom jag tycker om att mäta och jämföra. Hur stort problem är Sveriges bilflotta, egentligen?

Här nedan är en tabell över Sveriges utsläpp 2010 (den statistik Naturvårdsverket rapporterar till FN), och tillika min kvällsläsning ett par dagar i veckan.

Tabellen längst ut till höger är den intressanta, eftersom den räknar samman alla växthusgaser i samma enhet (koldioxid-ekvivalenter). Under Rubriken Inrikes Transporter finner vi Varav Vägtrafik 19 122 (tusen ton), vilket är så mycket all vägtrafik i Sverige släpper ut på ett år.

Om vi leker med siffran och delar den med årets dagar, 365, får vi svaret 52,39 (tusen ton). Om vi sedan kollar i tabellen för att se vad vi hittar, finner vi utsläpp från järnväg på 70 tusen ton om året. Så, vad alla Sveriges bilar släpper ut på lite mer än 1 dag (32h), släpper ALL järnvägstrafik ut på ett år.

Det är värt att tänka på nästa gång vi överväger att köra bil.

Jag för min del känner uppgivenhet. Uppgivenhet. Så att jag vill gräva ner mig i ett hål, stanna där och strunta i allt. Herregud!

Dag 18 - Sammanställning

Hej!

Idag hade jag som bekant en undantagsdag, eftersom min Spanskkurs i Västerås i princip tvingade mig dit. Så jag åkte dit med tåg, men det stannade inte där. Under mina undantagsdagar brukar jag resonera att har jag redan gjort stora övertramp, kan jag lika gärna fortsätta. Därav ost och kex när jag blev bjuden på det här på kvällen. Jag ska nog utveckla den där tanken i ett annat inlägg, den där om att när man en gång väl gått över en gräns, kan man lika gärna gå ännu längre. Hm.

Dagens Svårighet: Att kunna sammanställa alla de överträdelser jag gjort idag; tågresa, falafeltallrik, nötter, filmjölk, kex och ost. Inte en chans i världen att kunna få exakta siffror på allt det där. 

Dagens Utsläpp:
Elektricitet: 8,88 kWh
Vatten: 87 liter
Mat: 12 kg CO2-ekvivalenter (växthusgaser omräknade i koldioxid)
Övriga Missöden: 11 kg CO2.

Sammanlagda utsläpp av CO2-ekvivalenter: 23,86 kg

Reflektioner från gårdagens SVT-Debatt om Bensinskatter

Hej!

Vill bara kommentera gårdagens debatt på SVT. Egentligen vill jag inte kolla på TV, men jag fuskar ibland när en del intressanta debatter eller händelser är på gång. Dessutom är elanvändningen från TV-apparater förhållandevis låga.

Debatten handlade om bensinpriset, och såklart fanns en ideologisk miljöpartist på plats, såväl som en företrädare för Planka.nu och såklart raggarna, den halvsmutsiga chaffisen, och en rysligt ilsken företrädare för Bensinskatteupproret.

Det fanns både riktigt sunda inställningar och hopplösa stolpskott - precis som vanligt, alltså. En del saker vill jag dock klara ut.

1) Att köra bil är ingen rättighet
Företrädarna för Bensinskatteupproret, såväl som raggarna och andra, verkar leva i villfarelsen att om alla bara hade en egen bil, oändliga vägar och låga bensinskatter, så vore världen en bättre plats. Det är dock inte hållbart, även om någon enstaka kanske tycker att det vore mer praktiskt för just mig att köra bil. Bil och bilism är ett stort problem; tar onödigt stor plats, förpestar städer med avgaser och buller, står för en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser och har dessutom en produktion som är totalt naturvidrig ur många perspektiv. Bilen tillhör inte framtiden, och bil är ingen rättighet - så sluta prata om den som en sådan! Den är ett problem, och det är som ett problem vi ska behandla den.

2) Det finns inga miljöbilar
En av de få riktigt bra kommentarer som lyftes i programmet var "Det finns inga miljöbilar". Hela debatten om så kallade miljöbilar har fått oss att tro att vi kan komma runt de problem som bilismen traditionellt stått får i form av utsläpp. Bara genom att byta drivmedel. Ja, vissa drivmedel har mindre utsläpp än andra - men de har fortfarande gigantiska utsläpp, och det är precis det som är problemet. Även miljöbilar transporteras runt hela jorden för att monteras, deras komponenter utvinns ur diverse gruvor kring hela planeten. Mindre Utsläpp betyder inte att det är bra. Det betyder bara att du förstör lite mindre.


Lite som att argumentera för hur bra det är att slå dig med en knytnäve istället för ett knogjärn.  

3) Det finns andra vägar att gå
Vi har samhällen som är uppbyggda på så konstiga idéer. Vi ska bo på en plats, arbeta på en annan, ha våra vänner på en tredje, träffa dem på en fjärde, handla mat på en femte, handla allt annat på en sjätte och resa på semester på en sjunde. Helst så långt ifrån varandra som möjligt. Våra samhällen måste inte vara planerade på det här viset; vi kan ha lokalt och närproducerad mat, vi kan ha grannar som byter varor och tjänster med varandra, barnen kan gå på dagiset på andra sidan gatan, och vi kan handla vår mat på närbelägna platser istället för i köpcentrum långt utanför staden.

Det finns andra sätt att leva. Det finns andra sätt att transportera sig.

Vi måste vakna från den här mardrömmen om att bilen är en nödvändighet. Den är på sin höjd något nödvändigt ont - och vi kan så mycket bättre! Så, sluta prata om bilar som världens frälsning, och sluta tro att sänka bensinskatter skulle göra någonting bättre.

Dag 9 - Sjuk, migrän och ständig huvudvärk

Hej!

Den 9e dagen av mina 40 började inte alls särskilt bra: migränanfall det första morgonen gav mig. Resten av dagen har jag spenderat i min säng, och fått ytterligare ett anfall. Nu är min huvudvärk enorm, och kroppen har ingen ork eller motivation till någonting.

Det gör vissa saker komplicerade. Jag måste fortfarande göra min egen mat, toalettbesöken blir fler eftersom jag dricker så mycket, och tyvärr får jag heller inte särskilt mycket gjort.

En lärdom hittills är att det aldrig är kul att vara sjuk - än värre när jag har 3 stycken Inga Utsläpps-regler att följa.

Dag 5 - Sammanställning

Hej!

Jag skriver till er från ett kyligt Köpenhamn. Trött efter dagen, och har dåligt samvete för de utsläpp jag tvingats göra på vägen hit. När jag räknade på utsläppen stod bussresan ner hit för hela 19 kg CO2! 19 kg! Det är oerhörda mängder utsläpp... gjorda på en enda 4h resa. Världen är bra intressant...

Dagens Svårighet: 
Att behöva bryta mina 40 Dagar med obligatorisk Köpenhamnsresa. 2-dagars undantag utfärdade. 

Dagens Utsläpp:
Elektricitet: 3,94 kWh
Vatten: 54,4 liter
Mat: 0,31 CO2-ekvivalenter (växthusgaser omräknade i koldioxid)
Övrigt: 29 kilo CO2-ekvivalenter

Sammanlagda utsläpp av CO2-ekvivalenter: 29,71 kg

Dag 5 - Skammen, samvetet och hemskheten

Hej!

Idag har jag gjort någonting hemskt. Och värre ska det bli.

Mina 40 Dagar är bland det häftigaste jag vågat mig på, och jag lär mig oerhört av det. Däremot vet jag att en och annan av er läsare hört av sig till mig med den kommentar jag inte kan ge ett bra svar på. Troligen har ännu fler tänkt det:

"Det är bra att du gör ditt projekt, men det funkar ju inte för alla".

Såklart kan jag argumentera för att det är problemet; om vi har ett system som inte tillåter oss att leva hållbart, hur ska vi någonsin kunna förändra samhället inifrån systemet? Men kritiken är befogad, för det finns saker i alla våra liv som krävs av oss, och de kan också innebära utsläpp. Idag och de närmaste två dagarna är jag utsatt för just det.

Som obligatoriskt moment i min utbildning ska vi besöka våra grannländer för att lära oss om droger i deras kontexter. Min grupp beger sig om några timmar till Köpenhamn, där vi ska träffa en hel del olika människor. Jag hade gärna cyklat till Köpenhamn, men det finns inte utrymme i tid för det. Det här är saker som helt ligger utanför mina beslut, och jag kan inte göra mycket mer än att acceptera. När jag precis börjat mina 40 dagar, tvingas jag till mitt första undantag, ett undantag på tre dagar där jag reser och äter regelvidrigt.

Idag handlade jag mat att ha med mig, om några timmar går bussen. Det gör ont i mig. Men jag tror också att det ger en mer verklighetsförankrad bild; alla tvingas vi göra saker som vi inte själva beslutar över. Om de sakerna involverar utsläpp, då är det bara att acceptera.

De nästkommande 2 dagarna kommer jag blogga i exil, från Köpenhamn, och helt utan alla de möjligheter till låga utsläpp som jag annars har. Det gör ont. Det är svårt. Och det kommer synas rejält i sammanställningarna.

Dag 4 - Sammanställning

Hej!

Ännu en dag har gått mot sitt slut. Kusligt hur snabbt tiden går, helt oavsett vad jag gör. Och min vardag fungerar, trots reglerna för 40 Dagar. Saker tar längre tid, och prioriteringar måste läggas på annat. Jag har tid för både vänner, skola och uppdrag. Det funkar - och det kanske är det mest betydelsefulla jag tar med mig till morgondagen. Det funkar!

Dagens Svårighet: 
Att tacka nej till Jennys ljuvligt doftande kaka, och de kopiösa mängder frukt som serverades på årsmötet jag besökte idag. Usch! 

Dagens Utsläpp:
Elektricitet: 3,12 kWh
Vatten: 31,9 liter
Mat: 0,58 Kg CO2-ekvivalenter (växthusgaser omräknade i koldioxid)

Sammanlagda utsläpp av CO2-ekvivalenter: 0,86 kg

Dag 4 - Ilska

Hej!

Idag börjar jag dagen med ilska. Jag drömde om en bekant till mig, som brukar provoceras oerhört mycket av mina miljö-ideal. Jag är tveksam till om han ens känner till mina 40 dagar, och det är väl kanske tur. Åtskilliga, ofta hetsiga, diskussioner kring miljö, bilar, flyg, köttkonsumtion - ja, ett västerländsk liv helt enkelt.

Den kommentar han sluppit ur sig som gjort mig mest förbannad någonsin är i en diskussion om att flyga på semester. Hans familj tillhör en familj som av tradition och ekonomi kan flyga på semester åtminstone en gång om året. Vi pratade just om hur mycket växthusgaser flyg släpper ut, och vilket problem flygandet innebär. Och för att in landa i samma spår som vanligt, sa jag han skulle kunna flyga vartannat år istället, och därmed minska sina utsläpp från flygresor med hälften. Det är ändå en rejäl minskning.

Han svarade: "Men tänk om vi vill flyga på semester då?"
Och fortsatte: "Vi vill äta kött, för vi tycker det är gott. Och vi vill flyga på semester en gång om året".

Kommentarerna gör mig fortfarande fly förbannad! Hur kan någon människas önskan stå över klimatets och jorden gränser? Hur i hela fridens namn blir "men jag vill" ett tillräckligt argument för att skapa utsläpp, smutsa ner miljön?!

För att inte tala om vad som skulle hända om hela värden levde eller ens tänkte som min bekant gör. De utsläppen vill jag inte ens tänka på. Vi lever betydligt över våra tillgångar, och ännu mer över vad vi har rätt till. Det finns bara en lösning: Minska Utsläppen Nu!

Precis sådana åsikter tror jag är en stor del av problemet. Människor tänker "jag vill", ser underpriset på flygbiljetten och åker - helt utan reflektion, helt utan förståelse för att kostnaden på miljön inte är inräknad.

Fan, alltså.

2 dagar kvar - Skräck!

Hej!


Nu är jag rädd. För första gången sedan idén om 40 Dagar, är jag rädd. Jag har haft nästan 2 månader att förbereda mig, och nu känns det bråttom. Jag har inte löst tvätt-problemet helt, ännu, trots mina försök att göra tvättmedel. Och jag vet inte om salt till tandborstning faktiskt håller mina tänder rena - det är en chansning.

Kommer jag få i mig all näring jag behöver? Hur ofta måste jag handla?

Idag insåg jag också tidsaspekten. Att laga mat tar längre tid. Förbereda mycket mer mat.
Att ta mig någonstans tar betydligt längre tid, att tvätta mig själv tar längre tid, att tvätta mina kläder tar betydligt längre tid. Min kropp vill mest utbrista: "HERREGUD, vad jag har gett mig in på?"

Speciellt en dag som den här, när cykeln har punktering. Över en 6-dagarsperiod ska jag cykla en sträcka på 64 mil, 10 gånger längre än jag någonsin cyklat. 10 gånger. En klump fastnar i magen, och jag känner att det är ruskigt långt. 40 Dagar - Inga Utsläpp, är en upplevelse som förändrar mig. Men för första gången skrämmer den mig.