Jag älskar "Earth Hour", men...

Hej!


Ikväll är det Earth Hour. En global manifestation för klimatet där vi som deltar släcker våra lampor och slutar använda elektricitet under 1 timme. I flera år har jag deltagit, och jag gillar att se hur den har vuxit till någonting så stort, enligt WWF deltar över 135 länder, ett gäng företag och sammanlagt miljoner människor.

Trots det kan jag inte låt bli att tänka på en hel del saker. Under 1 timme av årets 8760 timmar släcker massa människor sina lampor och reflekterar kring miljö- och klimatfrågor. Sen klappar Svensson sig på axeln och säger "Oj, vad duktig jag varit!"

Ja, jo. Lite duktig har du varit. Men de andra 8699 timmarna under året?

Västvärlden, med länder som USA, Kanada och Australien i topp är världsbäst på utsläpp. Vi släpper ut mest växthusgaser per person, och våra medborgare har den livsstil som är minst hållbar. Hela våra samhällsstrukturer är uppbyggda kring ett oljeberoende, och varje människa i våra samhällen är ansvariga för stora miljöpåverkan. Vi måste inse att vi är del av problemet. Vårt sätt att leva är del av problemet. Vi är problemet.

Då tycker jag det känns himla konstigt att hylla sig själva för en manifestation under 1/8699 av året. Och då handlar det fortfarande bara om elektricitet - inte de stora bovarna mat & transport.

Nej, Earth Hour är jättebra, inspirerande och betydelsefullt eftersom det når så många människor. Men på många sätt är det hycklandets högborg och skenheligt.

Nu går jag och släcker mina lampor!

Där fick ni, Vindkraftshatare!

Hej!

Under min cykeltur igår, cyklade jag förbi de många vindkraftverk som står här och var på Hallands landsbygd. Vackra, stora och ståtliga energiproducenter.

Kritiken mot vindkraft brukar baseras på att de 1) är fula och "förstör min utsikt" eller 2) de väsnas och stör.
Just det där med att väsnas har jag alltid varit väldigt skeptisk till. Vindkraftverk låter väl ingenting, brukade jag tänka.

Då, på en hård cykelsadel i ett kallt och blåsigt väder, någonstans mellan Varberg och Falkenberg, såg jag ett vindkraftverk på nära håll och bestämde mig för att cykla dit. Hur farligt kan det vara?

Känslan av att stå precis under ett så mäktigt och stort torn var speciellt. Och rotorbladen var mycket större än jag fått uppfattningen av.


  

Under rotorbladens eviga snurrande kom det såklart ljud. Någonting som viner genom luften i den hastighet som de enorma rotorbladen gjorde, skapar såklart ett ljud. Min förväntning var att de skulle låta jättemycket, eftersom kritiker minsann ska förklara för mig vilket oerhört oväsen vindkraftverken skapar.

Och jag var chockad över hur lite de lät. För att förklara det ska jag visa bilden nedan. Där skymtas en bondgård, kanske 300-400 meter bort. Bortom denna bondgård gick en vanlig landsväg med hastighetsbegränsning 70 km/h. Rotorbladen strax ovanför mitt huvud skapade ett rytmiskt och vinande ljud, men varje gång en bil passerade på vägen därborta lät den minst lika mycket - och det ljudet skulle ändå färdas ett par hundra meter innan det nådde mina öron.

Nöjt vandrade jag därifrån med det vackra rytmiska ljudet från rotorbladen som sakta dog bort. När jag kommer över åkern, och ut på vägen där min cykel väntade var de mäktiga energiproducenterna en än gång ljudlösa.

Det så kallade "oljudet" från vindkraftverk är alltså en myt och ett svepskäl.

Nu ser jag rejält fram emot nästa obildade motståndare till vindkraftverk! "Oväsen"-argumentet är krossat - och det känns bra!

Reflektioner från gårdagens SVT-Debatt om Bensinskatter

Hej!

Vill bara kommentera gårdagens debatt på SVT. Egentligen vill jag inte kolla på TV, men jag fuskar ibland när en del intressanta debatter eller händelser är på gång. Dessutom är elanvändningen från TV-apparater förhållandevis låga.

Debatten handlade om bensinpriset, och såklart fanns en ideologisk miljöpartist på plats, såväl som en företrädare för Planka.nu och såklart raggarna, den halvsmutsiga chaffisen, och en rysligt ilsken företrädare för Bensinskatteupproret.

Det fanns både riktigt sunda inställningar och hopplösa stolpskott - precis som vanligt, alltså. En del saker vill jag dock klara ut.

1) Att köra bil är ingen rättighet
Företrädarna för Bensinskatteupproret, såväl som raggarna och andra, verkar leva i villfarelsen att om alla bara hade en egen bil, oändliga vägar och låga bensinskatter, så vore världen en bättre plats. Det är dock inte hållbart, även om någon enstaka kanske tycker att det vore mer praktiskt för just mig att köra bil. Bil och bilism är ett stort problem; tar onödigt stor plats, förpestar städer med avgaser och buller, står för en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser och har dessutom en produktion som är totalt naturvidrig ur många perspektiv. Bilen tillhör inte framtiden, och bil är ingen rättighet - så sluta prata om den som en sådan! Den är ett problem, och det är som ett problem vi ska behandla den.

2) Det finns inga miljöbilar
En av de få riktigt bra kommentarer som lyftes i programmet var "Det finns inga miljöbilar". Hela debatten om så kallade miljöbilar har fått oss att tro att vi kan komma runt de problem som bilismen traditionellt stått får i form av utsläpp. Bara genom att byta drivmedel. Ja, vissa drivmedel har mindre utsläpp än andra - men de har fortfarande gigantiska utsläpp, och det är precis det som är problemet. Även miljöbilar transporteras runt hela jorden för att monteras, deras komponenter utvinns ur diverse gruvor kring hela planeten. Mindre Utsläpp betyder inte att det är bra. Det betyder bara att du förstör lite mindre.


Lite som att argumentera för hur bra det är att slå dig med en knytnäve istället för ett knogjärn.  

3) Det finns andra vägar att gå
Vi har samhällen som är uppbyggda på så konstiga idéer. Vi ska bo på en plats, arbeta på en annan, ha våra vänner på en tredje, träffa dem på en fjärde, handla mat på en femte, handla allt annat på en sjätte och resa på semester på en sjunde. Helst så långt ifrån varandra som möjligt. Våra samhällen måste inte vara planerade på det här viset; vi kan ha lokalt och närproducerad mat, vi kan ha grannar som byter varor och tjänster med varandra, barnen kan gå på dagiset på andra sidan gatan, och vi kan handla vår mat på närbelägna platser istället för i köpcentrum långt utanför staden.

Det finns andra sätt att leva. Det finns andra sätt att transportera sig.

Vi måste vakna från den här mardrömmen om att bilen är en nödvändighet. Den är på sin höjd något nödvändigt ont - och vi kan så mycket bättre! Så, sluta prata om bilar som världens frälsning, och sluta tro att sänka bensinskatter skulle göra någonting bättre.

Dag 1 - Jag har lärt mig om kWh!

Hej!

Morgon och förmiddag i 40-dagarsprojektet. Jag gjorde min egen gröt till frukost, duschade med 4 liter vatten, och ätit en riktigt god Rotfruktssallad med Gula Ärtor, till lunch.



Orutinerat gjort, tog jag inte bild på maten förrän efteråt. Jag intygar däremot att den var riktigt god!
 



Förutom att Kyrkans Tidning har intervjuat mig har även Falkenberg Energi lärt mig om hur kWh fungerar. Oerhört mycket enklare än jag trodde, och nu kan jag räkna ut elförbrukningen på de hushållsapparater jag använder - Perfekt!

Rapport av total användning kommer ikväll.