Hej!
Jag avskyr papper. Och då menar jag inte bara sådant att skriva på, utan även förpackningar, kartong etc. Vi lever i en del av världen där vi tror att allting måste ligga i en förpackning, bäras i en förpackning, plockas upp i en ny förpackning och helst bäras iväg till soporna i ytterligare en förpackning.
Jag avskyr papper. Miljötidningen från Jordens Vänner rapporterade i förra numret om en lag i Brasilien som riskerar få stora konsekvenser för Amazonas. Då är det lätt att tänka att problemen är långt borta, och utanför min kontroll. Ta en titt omkring dig. Hur mycket papper använder du på en dag? Hur mycket kartonger, förpackningar, plast eller annat omger du dig med?
Jag avskyr papper. Jordens Vänner rapporterade att FN:s panel för forskning om klimateffekter, IPCC, uppskattat 25% av samtliga utsläpp har med skogsavverkning att göra. Värt att tänka på nästa gång jag handlar.
Vi behöver inte alltid förpackningarna. Vi kan bättre!
Visar inlägg med etikett Plast. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Plast. Visa alla inlägg
fredag 6 april 2012
torsdag 5 april 2012
Att prata om någonting lätt
Hej!
Min fastetid börjar närma sig sitt slut, och jag ser ljuset i tunneln. 48h kvar av ett äventyr jag aldrig någonsin upplevt tidigare - ett berg av insikter, diskussioner och förståelse jag inte haft förut.
Nu tänkte jag passa på att berätta om någonting lätt, någonting enkelt. Varje dag skriver jag Dagens Svårighet, så då passar det väl bra med "Dagens Enkelhet", eller så.
Och det handlar om en av mina regler. Den Tredje regeln, som handlar om plast och förpackningar, har varit betydligt enklare att genomföra än jag trodde. Det har inte varit särskilt svårt att hitta varor i lösvikt - och eftersom mitt andra krav på enbart svenska råvaror i princip sorterat bort 99% av allt i matvarubutiken, finns det ändå inte så många saker kvar.
Vanligtvis brukar jag torka mina händer på pappersservetter efter att jag gått på toaletten. Den vanan tog mig några dagar att bli av med, och nu förstår jag inte hur jag tänkte förut.
Och tänka sig, det går alldeles utmärkt att köpa potatis i lösvikt - helt utan plastpåse.
Testa själv och se hur mycket du kan minska din användning av förpackningar, plast och papper.
Min fastetid börjar närma sig sitt slut, och jag ser ljuset i tunneln. 48h kvar av ett äventyr jag aldrig någonsin upplevt tidigare - ett berg av insikter, diskussioner och förståelse jag inte haft förut.
Nu tänkte jag passa på att berätta om någonting lätt, någonting enkelt. Varje dag skriver jag Dagens Svårighet, så då passar det väl bra med "Dagens Enkelhet", eller så.
Och det handlar om en av mina regler. Den Tredje regeln, som handlar om plast och förpackningar, har varit betydligt enklare att genomföra än jag trodde. Det har inte varit särskilt svårt att hitta varor i lösvikt - och eftersom mitt andra krav på enbart svenska råvaror i princip sorterat bort 99% av allt i matvarubutiken, finns det ändå inte så många saker kvar.
Vanligtvis brukar jag torka mina händer på pappersservetter efter att jag gått på toaletten. Den vanan tog mig några dagar att bli av med, och nu förstår jag inte hur jag tänkte förut.
Och tänka sig, det går alldeles utmärkt att köpa potatis i lösvikt - helt utan plastpåse.
Testa själv och se hur mycket du kan minska din användning av förpackningar, plast och papper.
onsdag 4 april 2012
En berättelse om ilska
Hej
Den här dagen beskrivs bäst med ordet 'ilska'. Killen nedanför hoppar väl runt i huvudet och sprider idéer.
Nej, men för att vara allvarlig har dagen präglats av arga känslor. Jag tycker inte att Sverige tar tillräckligt ansvar för de utsläpp vi gör oss skyldiga till. Framför allt tycker jag inte att människors val att förstöra naturen och klimatet är rättfärdigade.
Ett av dagens irrationsmoment kom från Naturskyddsförenings Video om jätteräkor och odlad lax, vilket slutade i en diskussion på twitter med bland annat Jessica som under 2012 bara äter mat gjord på svenska råvaror.
Naturskyddsföreningen gör bra saker. De (eller ja, vi, jag är medlem) har bilden hos mig av att vara en seriös, kunnig och inflytelserik miljöorganisation. De vet vad de pratar om.
Det som gör mig så upprörd är att de använder den statusen till att lägga upp videor om odlad lax och jätteräkor. Ja, de är såklart problem i världen - men brödsmulor i förhållande till vad vi vanligen pratar om. Jag menar, säg att Naturskyddsföreningens totala målgrupp - människor i Sverige - bojkottar odlad lax och jätteräkor. Vad har de då uppnått? Hur mycket bättre har världen blivit? Hur mycket utsläpp, hot mot biologisk mångfald etc har förbättrats?
En del, såklart, men i det stora hela har vi fortfarande kvar miljöproblemen; människors bilar & flyg släpper fortfarande ut enorma mängder koldioxid, deras konsumtion av plast, kött, förpackningar och importerade frukter och bär är fortfarande ett problem. Elen i våra uttag produceras fortfarande av kärnkraft etc.
Kort sagt, de stora problemen kvarstår. Jag tycker Naturskyddsföreningen kan bättre. Åtminstone vet de bättre.
Den här dagen beskrivs bäst med ordet 'ilska'. Killen nedanför hoppar väl runt i huvudet och sprider idéer.
Nej, men för att vara allvarlig har dagen präglats av arga känslor. Jag tycker inte att Sverige tar tillräckligt ansvar för de utsläpp vi gör oss skyldiga till. Framför allt tycker jag inte att människors val att förstöra naturen och klimatet är rättfärdigade.
Ett av dagens irrationsmoment kom från Naturskyddsförenings Video om jätteräkor och odlad lax, vilket slutade i en diskussion på twitter med bland annat Jessica som under 2012 bara äter mat gjord på svenska råvaror.
Naturskyddsföreningen gör bra saker. De (eller ja, vi, jag är medlem) har bilden hos mig av att vara en seriös, kunnig och inflytelserik miljöorganisation. De vet vad de pratar om.
Det som gör mig så upprörd är att de använder den statusen till att lägga upp videor om odlad lax och jätteräkor. Ja, de är såklart problem i världen - men brödsmulor i förhållande till vad vi vanligen pratar om. Jag menar, säg att Naturskyddsföreningens totala målgrupp - människor i Sverige - bojkottar odlad lax och jätteräkor. Vad har de då uppnått? Hur mycket bättre har världen blivit? Hur mycket utsläpp, hot mot biologisk mångfald etc har förbättrats?
En del, såklart, men i det stora hela har vi fortfarande kvar miljöproblemen; människors bilar & flyg släpper fortfarande ut enorma mängder koldioxid, deras konsumtion av plast, kött, förpackningar och importerade frukter och bär är fortfarande ett problem. Elen i våra uttag produceras fortfarande av kärnkraft etc.
Kort sagt, de stora problemen kvarstår. Jag tycker Naturskyddsföreningen kan bättre. Åtminstone vet de bättre.
onsdag 21 mars 2012
Dag 29 - Varför försöker jag ens?
Hej!
Det här är en jobbig dag. Och jag har så mycket ilska i mig.
Mitt sätt att leva är både ohållbart och orättvist i ett globalt perspektiv. Jag står till svars för alldeles för stora utsläpp, för att hela världen ska kunna leva på samma sätt. Under dessa 40 dagar äter jag enbart svenska råvaror, köper inga förpackningar, plast eller papper, samt använder såklart inga transportmedel som kräver koldioxid.
Jag cyklar överallt. Min närproducerade mat köper jag på lösvikt, och jag använder så lite vatten jag kan. På många sätt gör det min vardag komplicerad, speciellt när det gäller mat. Allt för att minska mina utsläpp, allt för att tjäna ett högre syfte.
Idag slogs jag av tanken på att det inte hjälper. Vad spelar det för roll om jag marginellt minskar mina utsläpp när min mamma flyger till Kenya? Varför ska jag äta närproducerat när mina vänner med glädje äter ris, ananas, kaffe, choklad eller apelsiner? Den ena produkten transporterad längre bortifrån än den andra. Varför ska jag släcka mina lampor när min rumskamrat har sin dator igång dygnet runt? Varför ska jag köpa allting i lösvikt när mannen framför mig i snabbköpskassan lägger upp vara efter vara inlindat i plast eller papper?
Med mina exempel menar jag inget ont; det känns bara närmare om jag skriver så. Och det lyfter en viktig slutsats: det hjälper ingenting att en person försöker minska sina utsläpp. Det handlar om hela system och stora befolkningar. Vi måste alla radikalt minska våra utsläpp för att nå en effekt.
På vägen hem från matvarubutiken tittade jag mig omkring och såg plast/papper överallt. Av någon outgrundlig anledning tror vi att vi behöver dem för att bära saker hem ifrån affären. Men inte nog med det; på vägen därifrån slänger vi dem i buskar, på marken och bland träden. Hur tänkte vi där?
Det känns tungt idag.
Det här är en jobbig dag. Och jag har så mycket ilska i mig.
Mitt sätt att leva är både ohållbart och orättvist i ett globalt perspektiv. Jag står till svars för alldeles för stora utsläpp, för att hela världen ska kunna leva på samma sätt. Under dessa 40 dagar äter jag enbart svenska råvaror, köper inga förpackningar, plast eller papper, samt använder såklart inga transportmedel som kräver koldioxid.
Jag cyklar överallt. Min närproducerade mat köper jag på lösvikt, och jag använder så lite vatten jag kan. På många sätt gör det min vardag komplicerad, speciellt när det gäller mat. Allt för att minska mina utsläpp, allt för att tjäna ett högre syfte.
Idag slogs jag av tanken på att det inte hjälper. Vad spelar det för roll om jag marginellt minskar mina utsläpp när min mamma flyger till Kenya? Varför ska jag äta närproducerat när mina vänner med glädje äter ris, ananas, kaffe, choklad eller apelsiner? Den ena produkten transporterad längre bortifrån än den andra. Varför ska jag släcka mina lampor när min rumskamrat har sin dator igång dygnet runt? Varför ska jag köpa allting i lösvikt när mannen framför mig i snabbköpskassan lägger upp vara efter vara inlindat i plast eller papper?
Med mina exempel menar jag inget ont; det känns bara närmare om jag skriver så. Och det lyfter en viktig slutsats: det hjälper ingenting att en person försöker minska sina utsläpp. Det handlar om hela system och stora befolkningar. Vi måste alla radikalt minska våra utsläpp för att nå en effekt.
På vägen hem från matvarubutiken tittade jag mig omkring och såg plast/papper överallt. Av någon outgrundlig anledning tror vi att vi behöver dem för att bära saker hem ifrån affären. Men inte nog med det; på vägen därifrån slänger vi dem i buskar, på marken och bland träden. Hur tänkte vi där?
Det känns tungt idag.
söndag 26 februari 2012
Dag 5 - Skammen, samvetet och hemskheten
Hej!
Idag har jag gjort någonting hemskt. Och värre ska det bli.
Mina 40 Dagar är bland det häftigaste jag vågat mig på, och jag lär mig oerhört av det. Däremot vet jag att en och annan av er läsare hört av sig till mig med den kommentar jag inte kan ge ett bra svar på. Troligen har ännu fler tänkt det:
"Det är bra att du gör ditt projekt, men det funkar ju inte för alla".
Såklart kan jag argumentera för att det är problemet; om vi har ett system som inte tillåter oss att leva hållbart, hur ska vi någonsin kunna förändra samhället inifrån systemet? Men kritiken är befogad, för det finns saker i alla våra liv som krävs av oss, och de kan också innebära utsläpp. Idag och de närmaste två dagarna är jag utsatt för just det.
Som obligatoriskt moment i min utbildning ska vi besöka våra grannländer för att lära oss om droger i deras kontexter. Min grupp beger sig om några timmar till Köpenhamn, där vi ska träffa en hel del olika människor. Jag hade gärna cyklat till Köpenhamn, men det finns inte utrymme i tid för det. Det här är saker som helt ligger utanför mina beslut, och jag kan inte göra mycket mer än att acceptera. När jag precis börjat mina 40 dagar, tvingas jag till mitt första undantag, ett undantag på tre dagar där jag reser och äter regelvidrigt.
Idag handlade jag mat att ha med mig, om några timmar går bussen. Det gör ont i mig. Men jag tror också att det ger en mer verklighetsförankrad bild; alla tvingas vi göra saker som vi inte själva beslutar över. Om de sakerna involverar utsläpp, då är det bara att acceptera.
De nästkommande 2 dagarna kommer jag blogga i exil, från Köpenhamn, och helt utan alla de möjligheter till låga utsläpp som jag annars har. Det gör ont. Det är svårt. Och det kommer synas rejält i sammanställningarna.
Idag har jag gjort någonting hemskt. Och värre ska det bli.
Mina 40 Dagar är bland det häftigaste jag vågat mig på, och jag lär mig oerhört av det. Däremot vet jag att en och annan av er läsare hört av sig till mig med den kommentar jag inte kan ge ett bra svar på. Troligen har ännu fler tänkt det:
"Det är bra att du gör ditt projekt, men det funkar ju inte för alla".
Såklart kan jag argumentera för att det är problemet; om vi har ett system som inte tillåter oss att leva hållbart, hur ska vi någonsin kunna förändra samhället inifrån systemet? Men kritiken är befogad, för det finns saker i alla våra liv som krävs av oss, och de kan också innebära utsläpp. Idag och de närmaste två dagarna är jag utsatt för just det.
Som obligatoriskt moment i min utbildning ska vi besöka våra grannländer för att lära oss om droger i deras kontexter. Min grupp beger sig om några timmar till Köpenhamn, där vi ska träffa en hel del olika människor. Jag hade gärna cyklat till Köpenhamn, men det finns inte utrymme i tid för det. Det här är saker som helt ligger utanför mina beslut, och jag kan inte göra mycket mer än att acceptera. När jag precis börjat mina 40 dagar, tvingas jag till mitt första undantag, ett undantag på tre dagar där jag reser och äter regelvidrigt.
Idag handlade jag mat att ha med mig, om några timmar går bussen. Det gör ont i mig. Men jag tror också att det ger en mer verklighetsförankrad bild; alla tvingas vi göra saker som vi inte själva beslutar över. Om de sakerna involverar utsläpp, då är det bara att acceptera.
De nästkommande 2 dagarna kommer jag blogga i exil, från Köpenhamn, och helt utan alla de möjligheter till låga utsläpp som jag annars har. Det gör ont. Det är svårt. Och det kommer synas rejält i sammanställningarna.
torsdag 16 februari 2012
En tanke om mina regler - och vindkraftsparker!
Hej!
En dag fylld av idéer, engagemang och framtidstro. Eller ja, en hel del stress, kyla och försenade tåg också. För lite så är ju vardagen: sprudlande vacker, och uttråkande vardaglig.
Som alltid finns 40 Dagar i mitt huvud, och tillräckligt många människor i min umgängeskrets känner till projektet att det blir ett samtalsämne. På tåget funderade jag på mina tre regler. De är inte 3 regler som skulle minska mina utsläpp mest, även om det är syftet. Däremot är det 3 regler, inom tre områden jag behöver se över mitt liv; transporter, vad jag äter, samt vilka naturresurser mitt liv kräver. Lägg till Bostad i den samlingen och vi har en bra översikt på en genomsnittsmänniskas utsläpp.
Därför gillar jag mina 3 regler: de handlar om olika saker i min tillvaro.
Läste för övrigt i Nordens Tidning om Nordiska Investeringsbanken som stöttat en hel del vindkraftsprojekt, och speciellt ett projekt i Danmark där tillräckligt många vindkraftverk satts upp för att tacka 4% av landets energibehov. Det är coolt! Sånt vill jag se mer av!
En dag fylld av idéer, engagemang och framtidstro. Eller ja, en hel del stress, kyla och försenade tåg också. För lite så är ju vardagen: sprudlande vacker, och uttråkande vardaglig.
Som alltid finns 40 Dagar i mitt huvud, och tillräckligt många människor i min umgängeskrets känner till projektet att det blir ett samtalsämne. På tåget funderade jag på mina tre regler. De är inte 3 regler som skulle minska mina utsläpp mest, även om det är syftet. Däremot är det 3 regler, inom tre områden jag behöver se över mitt liv; transporter, vad jag äter, samt vilka naturresurser mitt liv kräver. Lägg till Bostad i den samlingen och vi har en bra översikt på en genomsnittsmänniskas utsläpp.
Därför gillar jag mina 3 regler: de handlar om olika saker i min tillvaro.
Läste för övrigt i Nordens Tidning om Nordiska Investeringsbanken som stöttat en hel del vindkraftsprojekt, och speciellt ett projekt i Danmark där tillräckligt många vindkraftverk satts upp för att tacka 4% av landets energibehov. Det är coolt! Sånt vill jag se mer av!
onsdag 8 februari 2012
Det var bättre förr - eller?
Heeej!
I går eftermiddags sökte jag efter lösningar på några av de problem jag står inför. Och det visar sig att historien har mycket att lära. För egentligen, människor tvättade sina kläder, rengjorde sina hus och så vidare långt innan Supermarkets, Plastförpackningar och masskonsumtion. Såklart finns lösningarna här!
En av flera sidor beskrev hur bra tvättmedel kan göras av vedaska - alltså det som blir kvar efter att elda ved. Perfekt!
Vi har kunnat leva utan tvättmedel, förpackningar eller andra kemikalier förut. Varför skulle vi inte klara det nu?
En av flera sidor beskrev hur bra tvättmedel kan göras av vedaska - alltså det som blir kvar efter att elda ved. Perfekt!
Vi har kunnat leva utan tvättmedel, förpackningar eller andra kemikalier förut. Varför skulle vi inte klara det nu?
söndag 5 februari 2012
First Post in English!
Heeeey!
The Blog is up and running! 40 Days - No Emissions!
The 22nd of February, I'll start the most exciting 40 days of my life. Not the most adventurous, nor the most pleasent - but indeed they will be exciting. For 40 days I'll be living completely without emission of Greenhouse Gases. The rules are at first glance rather simple:
1) The use of cars, trains, airplanes, buses or any other form of transportation that causes emissions are prohibited
2) Only products and food produced or grown in Sweden are allowed.
3) No plastic, no papper and no wrapping.
This evening I've been researching different kinds of hygine-related issues. How, for example, will I make my laundries? How do I brush my teeths with these rules applied? However, most intriguing is how I solve my toilet visits... I'm grateful if these issues are resolved before the 22nd of February, I might say.
And to all of you readers, I invite you to place promises of your own on the Facebook-Page for 40 Days - No Emissions
It could be any kind of promises, but they have to reduce your own emission of greenhouse gases. This far I've had promises about only using public transport, about not eating any meat, about turning the lights off whenever you leave a room.
22nd of February I start a journey more exciting than anyone before. A journey of changing my way of living. I hope to see you around, and that loads of challenging promises are made on the Facebook Page. Enjoy!
The Blog is up and running! 40 Days - No Emissions!
The 22nd of February, I'll start the most exciting 40 days of my life. Not the most adventurous, nor the most pleasent - but indeed they will be exciting. For 40 days I'll be living completely without emission of Greenhouse Gases. The rules are at first glance rather simple:
1) The use of cars, trains, airplanes, buses or any other form of transportation that causes emissions are prohibited
2) Only products and food produced or grown in Sweden are allowed.
3) No plastic, no papper and no wrapping.
This evening I've been researching different kinds of hygine-related issues. How, for example, will I make my laundries? How do I brush my teeths with these rules applied? However, most intriguing is how I solve my toilet visits... I'm grateful if these issues are resolved before the 22nd of February, I might say.
And to all of you readers, I invite you to place promises of your own on the Facebook-Page for 40 Days - No Emissions
It could be any kind of promises, but they have to reduce your own emission of greenhouse gases. This far I've had promises about only using public transport, about not eating any meat, about turning the lights off whenever you leave a room.
22nd of February I start a journey more exciting than anyone before. A journey of changing my way of living. I hope to see you around, and that loads of challenging promises are made on the Facebook Page. Enjoy!
När Världen brutalt misshandlar dig
Heej!
Mina 40 Dagar börjar den 22 februari, men det hindrar inte mig ifrån att leva på ett mer hållbart sätt redan nu. Att ta miljövänliga val när jag handlar mat är en bra strategi för att se till att mina utsläpp inte förstör klimatet i lika stor utsträckning som de hade kunnat göra.
Men, som min retoriklärare alltid sa, jag kan välja helt fritt men bara mellan de alternativ jag har tillgängliga.
Jag är i Västerås, på väg hem till Göteborg efter spansklektioner o goda vänners lag. I skafferiet hemma finns inte mycket, och jag räknar snabbt ut att jag måste laga middag ikväll. Dessutom behöver jag någonting att äta på tåget, så att min migrän håller sig i schack; att må fysiskt dåligt av den när jag inte ätit ordentligt är jag tyvärr alltför van av.
Första smällen. Behöver paprika för den rätten jag tänkte göra. De enda Coop har är från Nederländerna. Paprika från Nederländerna mitt i vintern? Det betyder växthus, växthus uppvärmda av fossila bränslen. Pang!
Andra smällen. Purjolök. Det brukar finnas svensk purjolök, men idag hittade jag bara från Nederländerna. Kan vara bra, kan vara växthus. Mitt samvete plågar mig. Boom!
I farten plockar jag på mig någonting att äta på tåget; ekologiskt äpple från Italien, och en plastbomb i form av Risifrutti. Varför hittar jag ej bättre alternativ? Poof!
Nötter för saltnivån och protein - och jag vågar inte ens titta var de kommer ifrån. Halloumiost från Cypern. Blunda för utsläppen. Magspark.
På väg mot kassan inser jag att alla dessa grejer omöjligt får plats i min smockfulla väska. Ingenting att bära dem i. Nådastöten slår mig när jag plockar upp det ultimata hatobjektet, den mest hjärndöda uppfinningen jag kunde komma på: plastpåsen.
Fan.
Mina 40 Dagar börjar den 22 februari, men det hindrar inte mig ifrån att leva på ett mer hållbart sätt redan nu. Att ta miljövänliga val när jag handlar mat är en bra strategi för att se till att mina utsläpp inte förstör klimatet i lika stor utsträckning som de hade kunnat göra.
Men, som min retoriklärare alltid sa, jag kan välja helt fritt men bara mellan de alternativ jag har tillgängliga.
Jag är i Västerås, på väg hem till Göteborg efter spansklektioner o goda vänners lag. I skafferiet hemma finns inte mycket, och jag räknar snabbt ut att jag måste laga middag ikväll. Dessutom behöver jag någonting att äta på tåget, så att min migrän håller sig i schack; att må fysiskt dåligt av den när jag inte ätit ordentligt är jag tyvärr alltför van av.
Första smällen. Behöver paprika för den rätten jag tänkte göra. De enda Coop har är från Nederländerna. Paprika från Nederländerna mitt i vintern? Det betyder växthus, växthus uppvärmda av fossila bränslen. Pang!
Andra smällen. Purjolök. Det brukar finnas svensk purjolök, men idag hittade jag bara från Nederländerna. Kan vara bra, kan vara växthus. Mitt samvete plågar mig. Boom!
I farten plockar jag på mig någonting att äta på tåget; ekologiskt äpple från Italien, och en plastbomb i form av Risifrutti. Varför hittar jag ej bättre alternativ? Poof!
Nötter för saltnivån och protein - och jag vågar inte ens titta var de kommer ifrån. Halloumiost från Cypern. Blunda för utsläppen. Magspark.
På väg mot kassan inser jag att alla dessa grejer omöjligt får plats i min smockfulla väska. Ingenting att bära dem i. Nådastöten slår mig när jag plockar upp det ultimata hatobjektet, den mest hjärndöda uppfinningen jag kunde komma på: plastpåsen.
Fan.
onsdag 4 januari 2012
Den Tredje Regeln
Inga Förpackningar - Inget Plast
Har du någon gång tagit dig en titt i ditt köks slask? Funderat på hur den lyckas bli så förbannat full hela tiden? Det har jag. Och när jag började titta såg jag att det mest var plast. Plast, papper, förpackningar.
Förpackningar som bär vår mat, plast som omger vår mat, till och med enskilda palsternackor som min lokala Coop i Mölnlycke har.
Förpackningar och i synnerhet plast har många problem. För det första framställs det av olja, och att ta upp olja ur marken för förbränning och användning nu innebär koldioxid som atmosfären inte har naturligt. Koldioxid spär på växthuseffekten. Slutsats: användning av plast ökar utsläppen av växthusgaser och är ett problem för klimatet.
För det andra ska vi göra någonting åt dessa förpackningar, påsar och papper när de inte längre används. Avfall. Soptippar. Försök till återvinning. Oftast ser det dock ut såhär:
För att inte tala om de plastberg jag har hört talas om finns i Stilla Havet, och även i Atlanten.
No Impact Man, som varit en inspirationskälla för mig, skriver bra om plast och plastpåsar:
Plast och förpackningar skadar miljön och klimatet avseevärt bara genom att produceras. Därefter används de en löjligt liten tid, för att sedan slängas iväg och orsaka ännu mer problem.
För att leva utan utsläpp måste plast, papper och förpackningar bort. Inga undantag.
Tillåtet för mig är: burkar jag redan haft sedan tidigare, glassflaskor som jag kan fortsätta använda, tygpåsar, boxar eller andra typer av väskor som jag har. Det viktiga här är att min konsumtion av en vara inte ökar produktionen av plast, papper eller förpackningar.
Har du någon gång tagit dig en titt i ditt köks slask? Funderat på hur den lyckas bli så förbannat full hela tiden? Det har jag. Och när jag började titta såg jag att det mest var plast. Plast, papper, förpackningar.
Förpackningar som bär vår mat, plast som omger vår mat, till och med enskilda palsternackor som min lokala Coop i Mölnlycke har.
Förpackningar och i synnerhet plast har många problem. För det första framställs det av olja, och att ta upp olja ur marken för förbränning och användning nu innebär koldioxid som atmosfären inte har naturligt. Koldioxid spär på växthuseffekten. Slutsats: användning av plast ökar utsläppen av växthusgaser och är ett problem för klimatet.
För det andra ska vi göra någonting åt dessa förpackningar, påsar och papper när de inte längre används. Avfall. Soptippar. Försök till återvinning. Oftast ser det dock ut såhär:
No Impact Man, som varit en inspirationskälla för mig, skriver bra om plast och plastpåsar:
"A crazy thing is that plastic bags, which are designed to be thrown away, are made out of a material that is designed to last forever" - Colin Beavan, No Impact Man
Plast och förpackningar skadar miljön och klimatet avseevärt bara genom att produceras. Därefter används de en löjligt liten tid, för att sedan slängas iväg och orsaka ännu mer problem.
För att leva utan utsläpp måste plast, papper och förpackningar bort. Inga undantag.
Tillåtet för mig är: burkar jag redan haft sedan tidigare, glassflaskor som jag kan fortsätta använda, tygpåsar, boxar eller andra typer av väskor som jag har. Det viktiga här är att min konsumtion av en vara inte ökar produktionen av plast, papper eller förpackningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)