När Världen brutalt misshandlar dig

Heej!
Mina 40 Dagar börjar den 22 februari, men det hindrar inte mig ifrån att leva på ett mer hållbart sätt redan nu. Att ta miljövänliga val när jag handlar mat är en bra strategi för att se till att mina utsläpp inte förstör klimatet i lika stor utsträckning som de hade kunnat göra.
Men, som min retoriklärare alltid sa, jag kan välja helt fritt men bara mellan de alternativ jag har tillgängliga.
Jag är i Västerås, på väg hem till Göteborg efter spansklektioner o goda vänners lag. I skafferiet hemma finns inte mycket, och jag räknar snabbt ut att jag måste laga middag ikväll. Dessutom behöver jag någonting att äta på tåget, så att min migrän håller sig i schack; att må fysiskt dåligt av den när jag inte ätit ordentligt är jag tyvärr alltför van av.
Första smällen. Behöver paprika för den rätten jag tänkte göra. De enda Coop har är från Nederländerna. Paprika från Nederländerna mitt i vintern? Det betyder växthus, växthus uppvärmda av fossila bränslen. Pang!
Andra smällen. Purjolök. Det brukar finnas svensk purjolök, men idag hittade jag bara från Nederländerna. Kan vara bra, kan vara växthus. Mitt samvete plågar mig. Boom!
I farten plockar jag på mig någonting att äta på tåget; ekologiskt äpple från Italien, och en plastbomb i form av Risifrutti. Varför hittar jag ej bättre alternativ? Poof!
Nötter för saltnivån och protein - och jag vågar inte ens titta var de kommer ifrån. Halloumiost från Cypern. Blunda för utsläppen. Magspark.
På väg mot kassan inser jag att alla dessa grejer omöjligt får plats i min smockfulla väska. Ingenting att bära dem i. Nådastöten slår mig när jag plockar upp det ultimata hatobjektet, den mest hjärndöda uppfinningen jag kunde komma på: plastpåsen.
Fan.

När Världen brutalt misshandlar dig

Heej!

Mina 40 Dagar börjar den 22 februari, men det hindrar inte mig ifrån att leva på ett mer hållbart sätt redan nu. Att ta miljövänliga val när jag handlar mat är en bra strategi för att se till att mina utsläpp inte förstör klimatet i lika stor utsträckning som de hade kunnat göra.

Men, som min retoriklärare alltid sa, jag kan välja helt fritt men bara mellan de alternativ jag har tillgängliga.

Jag är i Västerås, på väg hem till Göteborg efter spansklektioner o goda vänners lag. I skafferiet hemma finns inte mycket, och jag räknar snabbt ut att jag måste laga middag ikväll. Dessutom behöver jag någonting att äta på tåget, så att min migrän håller sig i schack; att må fysiskt dåligt av den när jag inte ätit ordentligt är jag tyvärr alltför van av.

Första smällen. Behöver paprika för den rätten jag tänkte göra. De enda Coop har är från Nederländerna. Paprika från Nederländerna mitt i vintern? Det betyder växthus, växthus uppvärmda av fossila bränslen. Pang!

Andra smällen. Purjolök. Det brukar finnas svensk purjolök, men idag hittade jag bara från Nederländerna. Kan vara bra, kan vara växthus. Mitt samvete plågar mig. Boom!

I farten plockar jag på mig någonting att äta på tåget; ekologiskt äpple från Italien, och en plastbomb i form av Risifrutti. Varför hittar jag ej bättre alternativ? Poof!

Nötter för saltnivån och protein - och jag vågar inte ens titta var de kommer ifrån. Halloumiost från Cypern. Blunda för utsläppen. Magspark.

På väg mot kassan inser jag att alla dessa grejer omöjligt får plats i min smockfulla väska. Ingenting att bära dem i. Nådastöten slår mig när jag plockar upp det ultimata hatobjektet, den mest hjärndöda uppfinningen jag kunde komma på: plastpåsen.

Fan.

DIY - Do It Yourself!

Heeej!

Livsmedelsverket rapporterade häromdagen att Chips har 20 gånger större miljöpåverkan än potatisen de görs på. Processen att göra chips resulterar helt enkelt i en produkt som förstört jorden en hel del mer än ursprunget. Förädling, alltså.

Samma artikel nämner också att en påse skumgodis har samma miljöpåverkan som en portion fläsk. Det var droppen - inget mer skumgummi för min del.

Då slog mig tanken på att göra saker själv. Skulle chips ha samma miljöpåverkan om jag gjort dem själv, med olja och salt i ugnen? Exakt vad i processen är det som har så mycket större miljöpåverkan?

Tanken gick i alla fall vidare till att göra saker själv. Att göra dina egna saker, istället för att konsumera olika halvfabrikat eller färdiggjorda produkter. Sy mina egna kläder, laga min egen mat från grunden, odla mina egna grödor. Jo, tack!

Första steget mot ett liv av mer självförsörjande, helt enkelt. DIY får ny betydelse!

Men allt är inte Guld och Gröna skogar

Hej!

De här första dagarna av bloggande inför mina 40 dagar utan utsläpp har
varit fyllda av glädjerop och inspiration. Nu börjar det snart! Mycket har
jag lärt mig hittills, och mer är på väg.

Men som bekant är inte allt Guld och Gröna skogar, och jag står inför en
hel del problem. Så idag tänkte jag lista en del problem jag inte hittat
lösningar på. En hoppfullhetens gnista tänds i mig, att kanske någon
någonstans har lösningarna jag letat med lykta efter.

HYGIEN:
Tandkräm går bort på grund av plastförpackningen. Men min tandläkare
skulle verkligen inte uppskatta om jag slutade borsta tänderna. Så vad gör
jag då?

Deoderant brukar jag använda. Jag hade nog inte haft någonting emot att
strunta i det, men jag tror inte min omgivning blir fullt nöjd. Jag har
hört tips på bakpulver o annat som funkar, men jag är skeptisk.

RENGÖRING:
Jag har lyckligtvis endast organiskt avfall, som enkelt kan läggas i en
kompost. Däremot kommer jag att använda tallrikar och bestick, som ju
bekant ska rengöras. Diskmedel i plastflaska? Nej, tack.

Tvätta måste jag ju. Tvätta utan maskin är ju ingen konst, men min hjärna
säger åt mig att det nog inte blir tillräckligt rent med enbart vatten.
Någon form av rengörande medel måste till. Eller?

TOALETT:
Inget papper. Hur tänkte jag här? Och VAR finns lösningen? Här uppskattar
jag alla tips jag kan få.

Alla som har idéer för att lösa dessa o andra av de problem som uppstår är
varmt välkommen att höra av sig till mig. Helst idag, eller ännu tidigare.

Ha en bra kväll, alla!

Cykelturen genom en mörk skogsdunge

Heej!

Jag önskar att jag hade en bild för det här. En bild jag hade kunnat förmedla till hela världen.

Ikväll cyklade jag in till Göteborg för att gå på Naturskyddsföreningens Inspirationskväll 
och lyssnade på smarta Svante Axelsson. Efter fika, mingel och bra samtal, bestämde jag mig för att börja den 15 km långa cykelfärden tillbaka till Wendelsberg - klockan var mycket, och det tar en stund att ta sig hem.

Min kropp var slut efter dagen, och orkade inte riktigt lika mycket som igår. Uppför. Nedför. Brant uppför. Snö, is och glatt underlag. Väl ute på asfalt mellan Delsjömotet och Mölnlycke tittar jag upp och möts av den mest spektakulära bild. Jag cyklar på en väg som slingrar sig fram med mörka, lövlösa träd på båda sidor. Det finns inget ljus förutom min lilla cykellampa - men det är inte mörkt. Himlen var fyllt med ljust blåa stjärnor och en nästan full måne som skänkte ljus åt hela landskapet. Snön på marken bland träden reflekterade ljuset och skapade en kuslig men ändå magisk bild, som taget från ett fotografi.

I allt det där cyklar jag. Min tunga andning bilder stora rökmoln, och jag inser att det här projektet tar mig på äventyr jag aldrig någonsin upplevt annars. Det är lite opraktiskt att cykla 1h istället för att ta bussen på 25 minuter, att frysa så mycket som jag gör. Men det jag får uppleva i gengäld är så mycket mer värt.

40 Dagar - Inga Utsläpp förändrar mig. Och då har jag inte ens börjat.

Det positiva exemplets makt!

Heej!

Igår lanserade jag bloggen här på 40 Dagar - Inga Utsläpp, samt spred den i mina nätverk. Jag lade även upp Facebook-sidan för 40 Dagar där människor kan skriva om löften de tagit för att minska sina utsläpp. Fram till projektets början den 22 februari samlar jag så många löften jag kan, från alla håll! Vilket är ditt löfte?

Personligen känns det oerhört spännande och kul att äntligen sätta igång. Det som slår mig starkast är däremot hur bra respons jag fått! Nästan alla jag berättar om 40 Dagar för är intresserade, vill veta mer och ger användbara tips på vad jag kan göra. Då tänkte jag tanken på vad som hänt om det här handlat om att uppmuntra människor att köra mindre bil, att konsumera annorlunda etc. Hade jag fått samma positiva och glada respons då?

Nej, det tror jag verkligen inte. Jag tror att det ligger någonting i det positiva exemplet; när jag, som pratar om miljö & klimat varje dag, sätter igång och lever som jag lär - och själv ser till att göra den förändring jag vill se. Att visa på möjligheterna - istället för problemen, det tror jag är den stora styrkan i 40 Dagar - Inga Utsläpp.

P.S Vill du skriva om projektet på Twitter, gör det med Hastagen #40dagar.

Välkommen till 40 Dagar - Inga Utsläpp!

Heeej!

Och välkommen till bloggandets första dag. Idag, den 1 februari, drar jag igång bloggandet inför Fasteperiodens 40 dagar. Det känns spänt att äntligen få börja med någonting som jag haft i tankarna sedan mitten av december. De senaste 1,5 månaderna har jag lagt på att hitta svårigheter och framför allt lösningar för hur jag ska kunna leva ett vanligt liv trots att mina tre regler genomförs.

1) Inga transportmedel som kräver CO2
2) Inga produkter som producerats utanför Sverige
3) Inga förpackningar, plast eller papper

Har du hittat hit är du också troligen väl medveten om att dessa 40 dagar handlar om att utplåna utsläpp. Jag ska leva hela Fasteperioden utan utsläpp och enligt de regler jag har ovan.


Igår satte jag också upp en Facebook-sida där alla läsare kan dela med sig av sina åtaganden för att minska utsläppen. Gilla gärna och tänk över vad du kan göra för att minska dina utsläpp. Nu kör vi!