Under min cykeltur igår, cyklade jag förbi de många vindkraftverk som står här och var på Hallands landsbygd. Vackra, stora och ståtliga energiproducenter.
Kritiken mot vindkraft brukar baseras på att de 1) är fula och "förstör min utsikt" eller 2) de väsnas och stör.
Just det där med att väsnas har jag alltid varit väldigt skeptisk till. Vindkraftverk låter väl ingenting, brukade jag tänka.
Då, på en hård cykelsadel i ett kallt och blåsigt väder, någonstans mellan Varberg och Falkenberg, såg jag ett vindkraftverk på nära håll och bestämde mig för att cykla dit. Hur farligt kan det vara?
Känslan av att stå precis under ett så mäktigt och stort torn var speciellt. Och rotorbladen var mycket större än jag fått uppfattningen av.
Under rotorbladens eviga snurrande kom det såklart ljud. Någonting som viner genom luften i den hastighet som de enorma rotorbladen gjorde, skapar såklart ett ljud. Min förväntning var att de skulle låta jättemycket, eftersom kritiker minsann ska förklara för mig vilket oerhört oväsen vindkraftverken skapar.
Och jag var chockad över hur lite de lät. För att förklara det ska jag visa bilden nedan. Där skymtas en bondgård, kanske 300-400 meter bort. Bortom denna bondgård gick en vanlig landsväg med hastighetsbegränsning 70 km/h. Rotorbladen strax ovanför mitt huvud skapade ett rytmiskt och vinande ljud, men varje gång en bil passerade på vägen därborta lät den minst lika mycket - och det ljudet skulle ändå färdas ett par hundra meter innan det nådde mina öron.
Nöjt vandrade jag därifrån med det vackra rytmiska ljudet från rotorbladen som sakta dog bort. När jag kommer över åkern, och ut på vägen där min cykel väntade var de mäktiga energiproducenterna en än gång ljudlösa.
Det så kallade "oljudet" från vindkraftverk är alltså en myt och ett svepskäl.
Nu ser jag rejält fram emot nästa obildade motståndare till vindkraftverk! "Oväsen"-argumentet är krossat - och det känns bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar