Hej!
Till en färgsprakande vacker solnedgång slänger jag några tankar min hjärna bär på just nu.
Som många inom den kyrkliga världen vet, är fastan 40 dagar lång - men samtidigt 46. Ett blogginlägg jag hittade diskuterar varför just siffran 40 valdes, och hur religioner ofta fäster vikt vid siffror. 40 inom kristen tro anknyter bland annat till de 40 år Israels folk vandrade i öknen, de 40 dagar Jesus ska ha fastat i öknen, de 40 dagar Moses var på berget Sinai och så vidare. En hel del berättelser till siffran 40.
Dag nummer 40 inträffar på söndag den 1 april - och nej, det är inget skämt. Däremot tar inte fastan slut förrän veckan därpå, eftersom söndagar inte räknas som fastedagar i den kristna traditionen.
När jag idag åter blev intervjuad av Kyrkans Tidning svarade jag att jag skulle fortsätta genom hela fastan, det vill säga till Påskafton. Jag hade övervägt att avsluta i förväg, eftersom jag inte längre känner att jag får ut någonting mer av fastandet längre. Nu är det mer en kamp mot tiden; jag har lärt mig mycket, men motivationen är mindre och övertrampen större. Jag tummar oftare på några av mina regler.
Idag kände jag dock hur jag kan klara en sista vecka, hela vägen till påskaftons kväll och redan nu känner jag hur det är inom räckhåll. En fantastisk upplevelse och massor av kunskap rikare. Snart är jag där!
En trevlig kväll till er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar