Debatten handlade om bensinpriset, och såklart fanns en ideologisk miljöpartist på plats, såväl som en företrädare för Planka.nu och såklart raggarna, den halvsmutsiga chaffisen, och en rysligt ilsken företrädare för Bensinskatteupproret.
Det fanns både riktigt sunda inställningar och hopplösa stolpskott - precis som vanligt, alltså. En del saker vill jag dock klara ut.
1) Att köra bil är ingen rättighet
Företrädarna för Bensinskatteupproret, såväl som raggarna och andra, verkar leva i villfarelsen att om alla bara hade en egen bil, oändliga vägar och låga bensinskatter, så vore världen en bättre plats. Det är dock inte hållbart, även om någon enstaka kanske tycker att det vore mer praktiskt för just mig att köra bil. Bil och bilism är ett stort problem; tar onödigt stor plats, förpestar städer med avgaser och buller, står för en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser och har dessutom en produktion som är totalt naturvidrig ur många perspektiv. Bilen tillhör inte framtiden, och bil är ingen rättighet - så sluta prata om den som en sådan! Den är ett problem, och det är som ett problem vi ska behandla den.
2) Det finns inga miljöbilar
En av de få riktigt bra kommentarer som lyftes i programmet var "Det finns inga miljöbilar". Hela debatten om så kallade miljöbilar har fått oss att tro att vi kan komma runt de problem som bilismen traditionellt stått får i form av utsläpp. Bara genom att byta drivmedel. Ja, vissa drivmedel har mindre utsläpp än andra - men de har fortfarande gigantiska utsläpp, och det är precis det som är problemet. Även miljöbilar transporteras runt hela jorden för att monteras, deras komponenter utvinns ur diverse gruvor kring hela planeten. Mindre Utsläpp betyder inte att det är bra. Det betyder bara att du förstör lite mindre.
Lite som att argumentera för hur bra det är att slå dig med en knytnäve istället för ett knogjärn.
3) Det finns andra vägar att gå
Vi har samhällen som är uppbyggda på så konstiga idéer. Vi ska bo på en plats, arbeta på en annan, ha våra vänner på en tredje, träffa dem på en fjärde, handla mat på en femte, handla allt annat på en sjätte och resa på semester på en sjunde. Helst så långt ifrån varandra som möjligt. Våra samhällen måste inte vara planerade på det här viset; vi kan ha lokalt och närproducerad mat, vi kan ha grannar som byter varor och tjänster med varandra, barnen kan gå på dagiset på andra sidan gatan, och vi kan handla vår mat på närbelägna platser istället för i köpcentrum långt utanför staden.
Det finns andra sätt att leva. Det finns andra sätt att transportera sig.
Vi måste vakna från den här mardrömmen om att bilen är en nödvändighet. Den är på sin höjd något nödvändigt ont - och vi kan så mycket bättre! Så, sluta prata om bilar som världens frälsning, och sluta tro att sänka bensinskatter skulle göra någonting bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar